S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658

. hvilka sålunda b le fv e skydelade, på samm a

g ån g som garn isonerna i Pomm ern kunde

skaffa s ig provian t och foder från nårlig-

gande kurfurstliga om råden . Ingen annan

u tvåg syn te s m ö jlig för att bringa kur

fursten på andra tankar och skilja ho-

nom från hans bund sforvan ter. T y om

svenskarne s lo g e en bro ö fver E lbe ,

måste han vånda hela sin uppmårksam -

het åt H a lberstad t- och M indenkretsarne

och forstårka garn isonern a dår, som för

nårvarande voro g an sk a sv a g a . Han sku lle

nog b etånka sig , innan han anropade

polackerna och andra om hjålp och in-

droge i sitt land samm anrafsade hopar

a f lö st folk. K onun g en sku lle låta si g

a n g e lå g e t vara att hålla sin armé i stånd ,

och

0111

en starkare fien tlig sty rka sku lle

inbryta, snart kunna på en bro o fv e rgå

E lbe, och dårest henclen d elade sina

trupper, kunde man från ena eller andra

hållet g ö ra dem skada.

T ill fullföljande a f d e ssa p laner g a f

konungen W ran g e l order a tt efter af-

slutad fred med D anm ark samm andraga

sina trupper vid O ld e s lo e och g ö ra en

låtsad m anöver m o t P o len för att tv in ga

fienden till en d iversion . O ch för att

med så m ycke t större u tsik t kunna öfver-

lista fienden sku lle man ick e b lo tt i

Parchim och N eu -B rand enburg låta an-

skaffa forråd a f bröd och öl för trup-

perna utan lå tsa ryeka fram m o t Pomm ern

och vidare m o t Po len och k ringgå Schw e-

rin-sjön till Parchim. Dårifrån kunde han

med lå tthet iak ttaga ilenden s förehaf-

vanden och b edöm a , hvad som vidare

vore a f nöden att företaga . Fram förallt

skulle han slå en bro ö fver E lb e vid

W erben , b em åk tiga s ig G arleb sen och

söka vinna an slu tn ing a f M agdeburg .

Men om icke tiden m ed gå fv e detta, sku lle

han vånda s ig åt Brandenburg och fatta

p o sto an tingen vid O der eller P een e ,

allt efter som d et vo re form ån ligt för

operationerna. Om han k omm e att in-

trånga i kurfurstens land, sku lle han låta

förljuda, att han ick e v ille g ö ra någon

skada eller förtret, utan att han endast

afsåge att få underhåll för sina trupper,

tilis man b lifvit füllt såker på kurfurstens

vånskap. Hårvid sku lle han anhålla, att

F E M T E

b efo lkn in gen i g o d o v ille låmna under-

1658

håll åt hans soldater, men dårest detta

v åg rad es, sku lle han upptråda med va-

penmak t. Och om kurfursten visade sig

fien tlig, sku lle han g ifva de pomm erska

garn isonerna order att från H inter-Pom -

mern håm ta, hvad de behöfde.

. Föru tnämnda planer, om hvilka

Konungens

vid flere tillfällen rådp lågats och till hvilka

f ra m s {d ll~

. . . . .

. .

ningtillstän-

alltjam t nya fogad es, g jorde konungen

dernas ut_

n åd ig st kunn iga för det i G ö teb o rg sam-

skott.

lade R ik ets S tänders u tsk o tt sam t fram-

aPnl-

stä llde därutöfver följande: S tånderna

hade redan tillfyllest vetskap om öster-

rikarnes onda an slag och oråttfård iga

förfarande, hvaraf framgick, att d e sse icke

ville stålla s ig till efterrå ttelse w estfa liska

fredens b eståmm elser. Ja, de hade till

och med försök t att helt och hållet kull-

kasta denna fred, som vore ett hinder

för d et a f dem eftertrak tade herravåldet.

Dårfor hade de ock så h ittills motarbetat

den så ofta sök ta investituren a f de tyska

provinserna , h etsa t den ene fienden efter

den andre m o t konungen , förhindrat all

förlikn ing i g o d o med konungen s fiender

och med dem ingå tt forbund. D e t oak-

tadt hade de icke dragit i betånkande

a tt g en om Isaak Volmar i Frankfurt be-

sky lla konungen för att hafva brutit fre

den i T y sk land och låtit antyda, a tt de

icke an sågo s ig bundne a f fredsartiklarne,

hvarigenom de sv en sk a provinsernas i

T y sk land stålln ing blifvit m ycket osåker.

V idare hade de låtit en armé inrycka i

Polen , tag it Krakau, g jor t ett försök mot

Thorn , tillfångatagit sv en sk e officerare,

med ett ord öppet föröfvat fien tligheter

och handlat i strid med fordragen, så

att ingen säkerhet längre förefanns. Och

då konungen a f Ungern , efter att hafva

försök t formå kurfursten a f Brandenburg

att bryta vånskapen med S v er ig e , öfver-

talat honom och andra att ingå en offen-

sivallians m ot S v e r ig e , vore det för k o 

nungen förenadt med stora svårigheter

att bryta in i Polen för att tv inga fienden

till fred, ty han m åste för skydd a f sina

lånder kvarlåmna betydande garn isoner,

hvarigenom hans armé i icke ringa mån

försvagades. D e ssu tom , då österrikarne

hand lade m ycket listig t, m åste man n oga

B O K E N

4 3 3