F E M T E B O K E N
1658
.
§
1 9 - 1
andamål att fö r eb y g g a vidare
Konungens
tv ister med österrikarne hade k onun g en
forsok alt
uncje r
förra året i Frankfurt och Prag
vinna usier-
.
rik e s v iin s k a p .
erbjudit dem vän skap , men de v ille icke
tro, att n å g o t v erk lig t allvar lå g e dar
under. B jörnk lou fick därför nu order att
undanröja den na m isstro och befordra
saken , så m y ck e t han kunde, under fram-
hållande a f att tillfället nu vo re synner-
ligen gynn sam t att förnya vän skap en och
genom öm s e sid ig t tillm o te sg å en d e b efa sta
den. Om österrikarne v ille h y sa tillit till
honom och ärligen forena s ig med honom ,
skulle freden i T y sk lan d forblifva orubbad ,
och båda parterna sku lle a f denna van
skap hafva verk lig ny tta . Men för båda
var det a f v ik t att ick e län g e b etänka
sig ; man m å ste hand ia rask t, innan den
ene eller andre in läte s ig i n å g o t annat
forbund. Ännu hade em ellertid konun gen
fria händer.
Under alla forhållanden sku lle B jörn
klou g å k lok t och för sik tig t tillväga , på
det att inga m isstankar sku lle väckas ho s
fransmän och en g e lsm än , och d e sslik e s
öfvertala fransmännen a tt ingå en allians
och befordra fred m ed polackerna. F ö r
samma åndamål sku lle icke enda st ös-
terrikiska sändebuden påverka s utan äfven
kurfursten a f Mainz, som b ord e sök a af-
hålla konungen a f U n g ern från att för-
öfva några fien tligh eter i T y sk lan d , på
det att T y sk a R ik e ts fred m å tte förblifva
orubbad. Om h o s ö sterrikarne icke för-
spordes någon lust till vän skap m ed S v e
rige, sku lle han ick e d e s to m indre kraf
tig t arbeta för sak en , på det a tt riks-
ständerna m å tte inse, huru an g e lä g en
konungen vore a tto b r o tts lig en h å lla fr ed en
och huru m y ck e t han därigenom g jo rd e
sig förtjänt a f deras välvilja.
Sedan de sv en sk a vapnen s an seend e
vä sen tligen återvunn its efter freden med
Danmark, lät k onungen B jörnk lou forstå,
att han icke gärna v ille, att b estämm and et
a f den satisfak tion och a fg ifvand et a f den
försäkran, som riksständerna såva l som
österrikarne vo re honom sk y ld ig e , sku lle
anstå, tilis förhand lingarna med Polen
komm it till stånd , i synnerh et som d e ssa
saker icke alls hörde ihop . D en oförrätt
och skada, som konun gen vållats a f H u se t
Ö sterrike, stod e i strid med fredsinstru-
1658
.
m en tet, i kraft hvaraf konungariket S v e
rige vore försäkradt m o t all skada och
oförrätt vare s ig inom eller utom T y sk a
R iket. V ille österrikarne åter förena sig
med konungen , vore det a f vikt att
ö fveren skomm a om en p lats i T y s k
land, där man kunde underhandla om
den konungen tillfogad e skadan och fast-
ställa en sa tisfak tion och försäkran, så
att för framtiden dylik förolämpn ing und-
v ek e s. D enn a försäkran skulle sk e så
lunda, att fredsinstrum entet ånyo be-
kräftades m ot en hvar fredsstörare så
inom som utom T y sk a R ik et sam t att
ständerna å to g e s ig att lämna garanti
O
O
c!>
därför.
Men huru därmed än månde gå , skulle
Björnklou på allt sätt påskynda en förlik-
n ing med Ö sterrike, på det att konungen
icke längre m å tte sväfva i ov isshe t, i syn
nerhet om tilläfventyrs fransmännen skulle
ställa s ig tvek samm e beträffande förnyan-
det a f alliansen med svenskarne. Rörande
po lska k riget kunde man foreslå österri
karne, att de sku lle skaffa S v e r ig e satisfak
tion i hela Preussen eller en del däraf eller
H inter-Pomm ern , m o t att konungen skulle
tillm o te sgå deras önskn ingar. I sådant
fall sku lle vapnen n ed lägga s å öm se sidor.
Men om österrikarne utan undanflykter
ön skad e lämna åsido den po lska affären,
sku lle konungen i stä llet för en försäk
ran åtnoja s ig med att österrikarne droge
sina trupper ur Polen och antingen af-
tackade dem eller förde dem till någon
plats u tom Tysk land .
D e ssu tom anbefalldes Björnklou att af-
fordra riksständerna ett svar angående
den satisfak tion de ville lämna konungen
för uppehållandet a f freden i T ysk land ,
och sku lle han d esslik es fåsta ständernas
uppmärksamhet på vikten a f att m og e t
ö fv e rväga och icke obetänk sam t upphöja
på kejsartronen någon , som på ett eller
annat sä tt komm e att störa den dyrt for-
värfvade freden eller vore fien tligt sin-
nad m o t S v e r ig e , med hvilket dock i
främsta rummet denna fred blifvit afslutad.
Fram förallt borde han em ellertid a f riks
ständerna u tverka en ny försäkran, att
konungen erhöhe rim lig satisfaktion och