Previous Page  59 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 59 / 401 Next Page
Page Background

F E M T E B O K E N

1 6 5 8 . tänka på m ö jligh eten a f att, under d et

att k onun g en v o r e på m arsch från D a n ­

mark till sina eg n a lander, k onu n g en a f

U n g ern tillsamm an s m ed kurfursten a f

B randenburg under sk en a f a tt vilja för-

hand la, k omm e a tt upp ehå lla h on om och

b ringa de tdärhän, a tt han n ö d g a d e s stanna

inom sina eg n a om råden , h v ilk e t sku lle

b lifva till tun ga för hans lander och små-

n ingom verka upp lö sand e på hans trupper.

D ärför v ille k on u n g en nu v e ta stån -

dernas m en ing , då han fö r g ä fv e s fö r sök t

alla m ede l g en om förhand lingar och före-

stä lln ingar för a tt v inna ö sterrik a rn es

vän skap och d e s su tom å fven g jo r t fram-

stå lln in g h o s T y s k a R ik e ts stander. Ehuru

h ittills dårigen om in tet vunn its, v o r e han

ick e d e s to m indre b e s lu ten a tt ick e af-

v ika från d en v a g , på hv ilk en han s la g it

in, och ick e låmna n å g o t o fö r sök t, som

kunde b efordra en ön skvärd for son ing .

D å r e s t k on u n g en a f U n g e rn fortfarande

sku lle v å g ra hvarje form a f förlikn ing

och a tt ö fv e rg ifv a Johan Casim irs parti

och d raga sina trupper från P o len sam t

ly s sn a till rim liga fo r slag utan fo r tsa tte

a tt lämna fienden hjålp, så u pp stod e den

frågan , huruvida k onun g en lång re b o rd e

fordraga dylik t eller b e slu ta s ig för

hand ling.

E n annan sak fram stållde o ck så k o ­

n un g en till stånderna : D å g en om den

n y figen m ed D anm ark afslu tad e freden

några p rov in ser b lifvit m ed S v e r ig e in-

förlifvade, åt hv ilka man i fred sford raget

forbehållit deras gam la fri- och rå ttigh e ter ,

upp stod den frågan, huruvida d et v o r e

k lokare för att vinna und erså tarn es kårlek

och på samm a g å n g b efordra fo sterland e ts

väl a tt r e g e ra dem efter d e lagar, vid

h v ilka de h ittills varit vane, eller att

sök a tillåmpa konun garik e t S v e r ig e s lagar,

sed er och bruk och huru i ena eller andra

fallet deras stå lln ing till stånderna sku lle

b eståmm a s.

21

maj.

H årpå a fg a f ståndernas u tsk o tt den

forklaring, a tt det efter nogg rann öfver-

lå g g n in g an såg , a tt såvå l k onun g en a f

U n g ern som kurfursten a f B randenburg

g en om sitt fien tliga upp trådande g jor t

fordragen så kraftlösa, a tt k onun g en icke

kunde h y sa n å g o t förtroende för dem

4 3 4

och ick e v å g a d e u tså tta s ig för att hafva 1

d em i r y g g e n , forr ån båda gå fv e ho ­

nom en försäkran a tt för framtiden icke

o ro a h on om sam t ty sk a rik sständerna där­

för g å fv e den g a ran ti, hvartill d e enlig-t

0

0

b

w e stfa lisk a freden v o ro forplik tade. Och

v idare, då S v e r ig e s nuvarande stållning

ick e tillåt, a tt arm én d e la d e s, och då ut-

g ifte rn a ö k a d e s g e n om underhållet af

ga rn ison e rn a , a n så g u tsk o tte t, a tt konung ­

en , som i d e tta k r ig s e tt icke så få ex-

em p e l på den n y tta man kunde hafva af

Pomm ern och h ä r tigd öm e t B rem en , måtte

v in n lå g g a s ig om sk yd d an d e t a f så vik-

tig a p ro v in se r o ch ick e lämna dem till

b y te å t n å g on annan eller b lo ttstå lla dem

för infall a f m å k tig e fiender, som under

sk en a f förhand lingar dår end a st skulle

vå lla k r ig e ts tunga . D å kurfursten a f

B randenbu rg g e n om alla s la g s fientlig-

h e te r g ifv it k onu n g en füllt fo g a tt skydda

s ig för h on om , h ad e han o ck så full rått att

m ed sin arm é rycka in i kurfursten s lan­

d er och dår skaffa s ig underhåll för sina

trupper, tilis kurfursten g å fv e h onom full

sa tisfak tion g e n om en an ta g lig förlikning

eller g e n om e tt ty d lig t o ch såk ert bev is

på årlig v än sk ap e ller g e n om afgifven

försäkran a tt ick e v idare g ö r a honom

n å g on skada . Om kurfursten , så som det

v o r e a tt an ta g a , fortfarande sku lle fram-

hårda i forbundet m ed österrikarn e och

po lackerna , m ö ta k onu n g en m ed våld,

m o tså tta s ig hans in tå g i land et, dår för-

v å g ra h on om k varter e ller på annat sått

upp tråda h indrande för k on u n g en s såker-

h et, kunde in g en förtänka S v e r ig e s ko-

nung , om han g en om e tt ö p p e t k rig vår-

nade om sina in tr e ssen i forstå rummet

och tånk te på a tt sk ydd a sina provinser

och hålla sina trupper i g o d t stånd .

U ts k o tt e t h opp a d e s em ellertid , a tt k o ­

nungen ick e sk u lle underlå ta a tt b e g a g n a

alla m ed e l för a tt på g o d t m anér komma

till en igh e t m ed de o fvannåm ndam ak terna

och b e ty g a sin lu st till frecl och vänskap

m ed dem . Men då rest d e tta ick e kunde

ly ck a s, utan d e m ed ö p p e t hån m o tto g e

erb judandet och förha lade tiden utan att

n å g o t m ed g o d o kunde ernås, då m åste

man med Gud s hjålp g ripa till vapen mot

fred sstörarne. F ö r ö fr ig t ö fverläm nades