62 / 401
1658. kandet däraf m ed g ifva s k onu n g Fredrik
men icke hans efterträdare. K und e de
icke komm a till en ig h e t i denna ange-
lägenhet, sku lle de å tm in ston e låta saken
i handlingarna inflyta. S lu tlig en sku lle de
all varligt försäkra B eun in g en om konung -
ens vänskap for holländarne och att han
icke alls ville b e tu n g a deras handel eller
göra någon sk illnad m ellan sv en sk a r och
utlänningar i P reu ssen sam t a tt han vo re
benägen att på b illiga villkor bev ilja h o l
ländarne burskap i d e p reu ssisk a ståderna ,
om holländarne v ille upphöra m ed sina
fien tligheter och v isa k onun g en vanskap .
Och för ö frig t sku lle de för söka att på
ett eller annat sa tt draga B eun in gen of-
ver på sv en sk a rn es sida.
Forhandling
-
§ 26. E fter att hafva erhållit d e ssa
amaiKopen-
0 rder b egå fvo s ig de sv en sk a såndebud en
19
mårs.
Skån e å ter till R o sk ild e och dårifrån
vidare till K öpenham n . En och en ha lf
mil från denna stad m o tto g o s de a f riks-
råden A x e l Urup och P ed er R e ed tz m ed
några adelsm ån och fyra skvadroner till
håst sam t en lång fil a f karo sser , bland
hvilka dock B eun in g en s sakn ad es. T ill
en början b e ty g a d e danskarne stor g låd je
öfver sv en sk arn es ankom st, hvarpå de
börjat tvifla. Men snart fo r eb rag te de
många k lagom å l ö fver de sv en sk e so ld a
ternas framfart på S jälland och framhöllo,
att det för F yn v o r e om ö jlig t att u tgö ra
den fordrade brandska tten . O ch på M öen
huserade hårtig Johan G e o r g a f Sach sen -
W eim ar v å ld e lig en och hotacle att icke
draga dårifrån förrän i början a f maj,
föregifvande att denna ö icke u ttryck-
ligen omnämnts i fredsfördraget. Ön m å ste
em ellertid b etrak tas så som en del a f
Själland.
Vid aud iensen ho s k onun gen , hvartill
såndebuden h åm tad es i k un g lig k a ro ss
a f riksråden H enrik Ran tzau och A x e l
Urup, anförde de, att på in itiativ a f de
danske fu llm åk tige i R o sk ild e hade de
infunnit sig för att förhandla om e tt når-
mare forbund, och m ed an ledn ing dåraf
förordnade nu k onun g Fredrik A x e l Urup
och Peder R e ed tz till ombud vid d e ssa
29 mars'
forhandlingar. E fter u tvåx lin g affu llm ak ter
och efter u tb y te a f ö fliga a r tigh etsb e ty -
g e lser anhöllo de danska om buden , att de
F E M T E
sv en sk a sku lle fram lågga forslag till för- 1658 .
bundet, allt under det att de icke alls
lå tsad es om att forslaget först hade u tgått
från dem . D e tta a fbö jd es a f svenskarne,
enår d e danske m inistrarne i T ostrup och
R o sk ild e och till och med konungen sjålf
på F red e rik sb o rg så nyss förut gifvit uppsla-
g e t till ett nårmare forbund och danskarne
sålunda båst kånde an ledn ingen och hvad
stå lln ingen under förhan den varande forhål-
landen förnäm ligast kråfde. D e t vore dår-
för i sin ordn ing, att danskarne hår först
framstållde sitt forslag, hvarefter sv en
skarne v ille u tta la sin m ening. D å man
em ellertid från båda sidor syftade till
samm a mål, borde man snart kunna vånta
en g o d u tgån g utan att behöfva förnöta
tiden med v id lyftiga m en ingsu tbyten . Dår-
uti inståmde danskarne och u tlofvade dess-
likes att affatta ett forslag till allians,
men anhöllo tillika, att saken tilis vidare
sku lle h em lighå llas, så att de utlåndske
m inistrarne och framförallt Beuningen
icke m å tte få någon vetskap dårom.
Dårpå uppråttade danskarne ett forslag
31
mars.
men an sågo s ig icke böra öfverlämna
det, förrän de sam tid ig t finge ett dylikt
från sven skarne. H årem o t invånde desse,
a tt vid forstå samm ankom sten hade man
öfveren skomm it, att danskarne skulle först
aflåmna sitt forslag, för a tt svenskarne
låttare sku lle få klarhet i deras afsikter.
Men danskarne g jo rd e undanflykter och
vågrad e att skriftligen tillkånnagifva sin
m en ing, föreg ifvande att vid forstå sam
mankom sten , då talet var om sä tte t för
iörhandlingarna, sven skarne icke an tydt
n ågo t annat, ån att båda parterna skulle
uppråtta forslag, som sku lle dryftas, tilis
en ståmm ighet ernåtts. Dårfor hade man
hoppa ts, att sven skarne nu ock så skulle
afgifva ett forslag, som kunde stållas
em o t deras. D å nu icke detta sk ett, an
så g o de icke lämp ligt att förete sitt for
slag , förr ån v isshe t om konungens a f
S v e r ig e m en ing vunnits.
Hårpå svarade svenskarne, att man
v isserlig en hade önskat, att båda parterna
sku lle skriftligen affatta forslag, men på
samma g å n g an sett, att danskarne, från
hvilka tanken på forbundet först u tgått,
ock så först sku lle framstålla forslag. Men
B O K E N
4 3 7