51 / 401
1658
. solda ter, icke d e ssa sam m an ra fsad eh op a r ,
som man träffar ho s m o sk o v iter och
polacker. En sådan armé kunde ick e be-
s e e ra s, åfven om den i en eller annan
o
J
drabbning sku lle draga det k o r ta ste strået,
men gen om ett lån gva r ig t krig kunde
den u tm atta sin m otståndare. S v en sk a rn e ,
som ledo a f stor penn ingbrist, hade in
tet öfverflöd på egn a trupper för skyd -
dandet a f sina v idstråck ta grån ser och
stora provinser, men darem o t mera ån
en fiende eller op å litlig vän , för hvars
forsåt man m å ste vara på sin vak t,
och endast få bundsforvan ter att lita
till. Om ån Frankrike och E ng land
kunde befinnas villiga att lo fva n å g o t,
vårdt att lita på, så kunde d et dock lått
intråffa, att de d rogo sig tillbaka och låm-
nade sven skarn e i stick et, vare s ig på
grund a f afund öfver sven sk arn es fram-
gångar eller i hånd else a f en o ly ck lig
u tg ån g a f sven skarn es foretag . D e t s e
na ste k riget hade gifv it tyd lig t b ev is på
hvad man hade att vån ta a f de ty sk e
furstarne. Men åfven om lyckan b le fve
sven skarne gu n stig och man kunde ernå
en årlig fred på g o d a villkor, så vunne
man dock ingen tr y g g h e t för framtiden,
m ed mindre Ö sterrike helt och hållet
k ro ssad es och katolikernas makt g en om
någon oföru tsedd håndelse kufvades, hv il
k et man em ellertid icke kunde råkna på.
Därför syn te s det under alla forhållan
den råd ligast att så vidt m ö jlig t und-
vika ett krig med Ö sterrike, svålja for
treten öfver lidna oforråtter, ick e låta
mårka n ågo t gro ll utan tvårtom erbjuda
vånskap och forbund m ed Ö sterrike,
hvartill konungen redan tag it forstå s t e
g e t. Sku lle detta åter icke leda till önskad
påfoljd, utan Ö sterrike vore fast b e slu te t
att börja krig, sku lle man icke fördraga
skym fen eller låta fruktan taga öfverhand
utan med all kraft g å fienden till m ö tes.
Och det fanns för öfrigt icke heller några
orsaker a tt fälla m odet. S v e r ig e hade
ratten på sin sida, då österrikarne i strid
mot ingångna traktater hade anfallit sv en
skarne, under d et att d e s se voro in-
veck lade i krig med andra fiender. D e
hade dessu tom h etsa t danskar och m o s
kov iter och brandenburgare m o t sven -
4 2 6
F E M T E
skarne och förh indrat fred m ed Po len .
1
Ö sterrikarne m å ste b e trak ta s så som fien
der och a fundsm än , ty d e t lå g i deras
in tre sse a tt fö r sv a g a sv en sk a rn e , så att
d e s s e icke viciare sku lle kunna inblanda
s ig i de ty sk a an g e lä g en h e te rn a , och för
d e tta åndam å l und erlå to de a ldrig att
ö p p e t eller h em lig t, sjå lfve eller g en om
andre, arb eta på sv en sk a rn e s utdrifvande
ur T y sk lan d . D e h ad e sö k t b e v isa både
Frankrike och d e ty sk a sta tern a , a tt man
ick e kund e k omm a till råtta m ed s v e n
skarne, de h ad e u nd er stöd t deras fien
der, ö p p e t hånat den w e stfa lisk a freden
och förtryck t b åd e den ena och den
andra a f de ty sk a stånderna . D a g från
d a g ök ad e s d era s förfö lje is e r a f prote-
stan terna , h v ilk et var v e rk lig t upprörande.
T illfä llet till e tt k rig m o t Ö ster r ik e var
nu syn n e r lig t g yn n sam t, i d et a tt F e r
d inand m ed döden a fg å tt och L eop o ld var
en ung h erre och i reg er in g så ren d en fö g a
forfaren. Han var inga lunda snabb i råd
s la g , och sårsk ild t då d e t g å lid e krigs-
an g e lå g en h e te r , led d e hans b e slu t sålian
till hand ling. O ch då han ånnu ick e fått
kejsarkronan på s itt hufvud , kunde han
icke vara såk er på n å g on hjålp från
T y s k a R ik et. H an s arflånder vo ro ut-
arm ade och invånarne m issn ö jd e med de
ständ ig a re lig ion sfö rfö ljelsern a , h v ilk et
m issn o je lå tt kunde b lo s s a upp till upp-
ror. D å m y ck e t fo lk b eh ö fd e s för for
svar a f grån ser och fåstn ingar, sku lle
d et icke b lifva lå tt för österrik arn e att
nu m ob ilisera en arm é, och n å g on syn-
n erlig hjålp från påfven och Span ien
v o r e nu lika lite t som under förra kri
g e t att vån ta. K a to lik e rn a i T y sk land
vo ro ick e en se , och Frankrike sku lle
n o g för ö fr ig t hålla dem i ty g e ln . D e
p ro te stan ter, som sku lle kånna s ig ma-
nade a tt g ö ra n å g o t kejsaren till b eh ag ,
voro icke så ifrige a tt tjåna konun gen
a f U n g ern , isynn erh e t i b etrak tand e a f att
d et var han, som var upph o fv et till d etta
krig m o t sv en sk a rn e, hv ilka ick e hade
några tv ister hvarken m ed T y s k a R ik et
eller de sårsk ilda ty sk a stånderna. S v e r ig e
hade en k lok , tapper och a f lyckan gynnad
konung , som stod i sp e tsen for en armé,
dår ing en brist på u tm årk te fåltherrar
B O K E N