Previous Page  51 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 51 / 401 Next Page
Page Background

1658

. solda ter, icke d e ssa sam m an ra fsad eh op a r ,

som man träffar ho s m o sk o v iter och

polacker. En sådan armé kunde ick e be-

s e e ra s, åfven om den i en eller annan

o

J

drabbning sku lle draga det k o r ta ste strået,

men gen om ett lån gva r ig t krig kunde

den u tm atta sin m otståndare. S v en sk a rn e ,

som ledo a f stor penn ingbrist, hade in­

tet öfverflöd på egn a trupper för skyd -

dandet a f sina v idstråck ta grån ser och

stora provinser, men darem o t mera ån

en fiende eller op å litlig vän , för hvars

forsåt man m å ste vara på sin vak t,

och endast få bundsforvan ter att lita

till. Om ån Frankrike och E ng land

kunde befinnas villiga att lo fva n å g o t,

vårdt att lita på, så kunde d et dock lått

intråffa, att de d rogo sig tillbaka och låm-

nade sven skarn e i stick et, vare s ig på

grund a f afund öfver sven sk arn es fram-

gångar eller i hånd else a f en o ly ck lig

u tg ån g a f sven skarn es foretag . D e t s e ­

na ste k riget hade gifv it tyd lig t b ev is på

hvad man hade att vån ta a f de ty sk e

furstarne. Men åfven om lyckan b le fve

sven skarne gu n stig och man kunde ernå

en årlig fred på g o d a villkor, så vunne

man dock ingen tr y g g h e t för framtiden,

m ed mindre Ö sterrike helt och hållet

k ro ssad es och katolikernas makt g en om

någon oföru tsedd håndelse kufvades, hv il­

k et man em ellertid icke kunde råkna på.

Därför syn te s det under alla forhållan­

den råd ligast att så vidt m ö jlig t und-

vika ett krig med Ö sterrike, svålja for­

treten öfver lidna oforråtter, ick e låta

mårka n ågo t gro ll utan tvårtom erbjuda

vånskap och forbund m ed Ö sterrike,

hvartill konungen redan tag it forstå s t e ­

g e t. Sku lle detta åter icke leda till önskad

påfoljd, utan Ö sterrike vore fast b e slu te t

att börja krig, sku lle man icke fördraga

skym fen eller låta fruktan taga öfverhand

utan med all kraft g å fienden till m ö tes.

Och det fanns för öfrigt icke heller några

orsaker a tt fälla m odet. S v e r ig e hade

ratten på sin sida, då österrikarne i strid

mot ingångna traktater hade anfallit sv en ­

skarne, under d et att d e s se voro in-

veck lade i krig med andra fiender. D e

hade dessu tom h etsa t danskar och m o s ­

kov iter och brandenburgare m o t sven -

4 2 6

F E M T E

skarne och förh indrat fred m ed Po len .

1

Ö sterrikarne m å ste b e trak ta s så som fien ­

der och a fundsm än , ty d e t lå g i deras

in tre sse a tt fö r sv a g a sv en sk a rn e , så att

d e s s e icke viciare sku lle kunna inblanda

s ig i de ty sk a an g e lä g en h e te rn a , och för

d e tta åndam å l und erlå to de a ldrig att

ö p p e t eller h em lig t, sjå lfve eller g en om

andre, arb eta på sv en sk a rn e s utdrifvande

ur T y sk lan d . D e h ad e sö k t b e v isa både

Frankrike och d e ty sk a sta tern a , a tt man

ick e kund e k omm a till råtta m ed s v e n ­

skarne, de h ad e u nd er stöd t deras fien ­

der, ö p p e t hånat den w e stfa lisk a freden

och förtryck t b åd e den ena och den

andra a f de ty sk a stånderna . D a g från

d a g ök ad e s d era s förfö lje is e r a f prote-

stan terna , h v ilk et var v e rk lig t upprörande.

T illfä llet till e tt k rig m o t Ö ster r ik e var

nu syn n e r lig t g yn n sam t, i d et a tt F e r ­

d inand m ed döden a fg å tt och L eop o ld var

en ung h erre och i reg er in g så ren d en fö g a

forfaren. Han var inga lunda snabb i råd­

s la g , och sårsk ild t då d e t g å lid e krigs-

an g e lå g en h e te r , led d e hans b e slu t sålian

till hand ling. O ch då han ånnu ick e fått

kejsarkronan på s itt hufvud , kunde han

icke vara såk er på n å g on hjålp från

T y s k a R ik et. H an s arflånder vo ro ut-

arm ade och invånarne m issn ö jd e med de

ständ ig a re lig ion sfö rfö ljelsern a , h v ilk et

m issn o je lå tt kunde b lo s s a upp till upp-

ror. D å m y ck e t fo lk b eh ö fd e s för for­

svar a f grån ser och fåstn ingar, sku lle

d et icke b lifva lå tt för österrik arn e att

nu m ob ilisera en arm é, och n å g on syn-

n erlig hjålp från påfven och Span ien

v o r e nu lika lite t som under förra kri­

g e t att vån ta. K a to lik e rn a i T y sk land

vo ro ick e en se , och Frankrike sku lle

n o g för ö fr ig t hålla dem i ty g e ln . D e

p ro te stan ter, som sku lle kånna s ig ma-

nade a tt g ö ra n å g o t kejsaren till b eh ag ,

voro icke så ifrige a tt tjåna konun gen

a f U n g ern , isynn erh e t i b etrak tand e a f att

d et var han, som var upph o fv et till d etta

krig m o t sv en sk a rn e, hv ilka ick e hade

några tv ister hvarken m ed T y s k a R ik et

eller de sårsk ilda ty sk a stånderna. S v e r ig e

hade en k lok , tapper och a f lyckan gynnad

konung , som stod i sp e tsen for en armé,

dår ing en brist på u tm årk te fåltherrar

B O K E N