147 / 181
Gjæster velkomne, Kongehuset, de høje Statsmyndigheder, Uni
versitetet, særlig den Mand, der under Alderdommens graa Haar
havde bevaret saa megen Ungdomsfriskhed og Utrættelighed,
Repræsentanterne for Hæren og Flaaden, for Kunsten i dens
forskjellige Former, men navnlig de Grjæster, der ellers boede
udenfor Landets Grænser. Han haabede, at Minderne om disse
Dage maatte for alle bevares som lyse i aandelig Betydning, og
Kjøbenhavns Kommune, der sjælden havde bedet saadanne
Aandens Fy rste r til Gjæst, takkede dem for deres Komme. —
Det Leve for Gjæsterne, hvormed Taleren endte, besvaredes med
rungende Hurraer.
Paa Gjæsternes Vegne svarede først Grev H. H a m i l t o n ,
der under de Tilstedeværendes Bifaldshilsen besteg Talerstolen
og omtrent udtalte følgende:
Ej Titan tvekan upp tråder jag for att å de fråmmande gasternas
vagnar frambåra en tacksagelse for den skål, hvarmed vi blifvit hedrade,
icke blott derfore, a tt ja g derpå var oberedd, ty åfven med forbere
delse skulle ja g behoft påkalla åfverseende, men emedan jag hår icke
kan kånna mig frammande.
J a g kånner mig ej så i mit t hjerta, ocli
ja g bar på mitt brost tre danska konungars vittnesbord, a tt ja g icke
for forstå gången år i Danmark.
Emellertid har ja g erhållit uppdrag
att vara tolken af de fråmmande gåsternas tånkesått, och ja g vet att
ja g år det, då ja g til Kopenhamns kommun frambår uttrycken af vår
tacksamhet och hogaktning. Då vi tacka for den gåstfrihet, hvarmed
vi hår blifvit emottagne, kan ja g dock tillågga, att den var af oss
våntad. Afven de bland oss, som ej af egen erfarenhet kånde den
vålvilja, hvarmed en besokande hår omfattas, viste dock, att gåstfri-
heten år en dygd, af hvilken vi påstås i norden både gifva och njuta
mer ån nådigt år.
Kopenhamns kommun har dock hogre anspråk
på tacksamhet af vetenskapernas idkare och vånner, då vi erinra oss
det hågn och understod, universitetet hår åtnjutit, det samband, som
stådse egt rum mellan Kopenhamns universitet och borgerskap — ett
samband som icke torde ega sitt motstycke i ofriga hufvudståder,
hvilka inom sig sluta ett universitet.
Sårskildt erinra vi oss huru
Kopenhamns borgerskap och medlemmarne af dess universitet sida vid
sida kåmpat for stadens forsvar, och det minskar ej vår aktning, att
Kommunens Festmiddag.
1 4 3