97 / 181
Promotionsfesteft.
93
Mångskiftande äro de känslor, hvilka tränga sig på oss vid full-
görandet af dette v årt uppdrag.
Då för mer än 4 0 0 år sedan de
maktegandes blick pröfvande sökte efter den plats inom Danmarks
gränser, der rikets universitet kunde förläggas, är det ganska sanno-
likt, att denna blick dröjde en stund äfven vid Lund, sätet för landets
Prim as. Valet stannade på Köpenhamn, och väl så. Under det att
den veridsliga maktens residensstad växte allt mera och mera, sjönk
den andliga maktens allt djupare och djupare, och när Lund 2 0 0 ar
derefter erhöll sitt eget universitet, var detta ett verk kanske mera
af politiskt beräkning än af n it för vetenskaplig odling. Men hvad
som utsåddes i misstro, växte upp tili välsignelse. Hvad som var
ämnadt att göra sondringen fullständig, blef under tidernas lopp ett
medel til forsoningen.
Det politiska h atet tände den iörsta flamman
p å denna vetenskapens nya alta rh ä rd ; men dagar skulle komma, då
friska vindar skulle böja denna flamma till att sluta sig samman med
den, som från Selands kust steg mott skyn; och det var i skenet af
dessa båda förenade lågor som Nordens folk igenkända hvarandra.
Ja, menniskorna kunna anlägga än så sinnrika planer; det är dock
en högre makt, som bestämmer utgången, och på alla punkter drifvas
vi till a tt erkänna sanningen af Profetens o rd : „Mina tankar äro icke
edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, Säger Herran “ .
Denna sanning, som af forhallandet emellan de bada universiteten
vinner en ny bekräftelse, utgör derför sjelfva kärnpunkten i var lyclc-
önskan; och tack vare den, kunna vi idag af fullreste hjerta uttala
vår tacksägelse för allt hvad vi i lära och exempel emottagit väckande
från Köpenhamns universitet under flydna sekler. I samma sannings
ljus skåda vi äfven framtiden, eder så väl som vår; liur hårdt än
bekymren må trycka, a f hvilka hemsökelser vi nu kunna komma att
drabbas, vi veta dock, att deruppe lefver Han, som styrer folkens
öden, och som, det önska og bedje vi, må låta sin anda hvila öfver
detta universitet och detta land.
Herefter fremtraadte Deputationen fra U p s a 1a U n i v e r s i t e t,
bestaaende af dette Universitets Prorektor, Professor H e d e n i u s
og Professor N y b lom . Den første af disse talte saaledes:
Magnifice Rector, Högtärade Professorer!
Vid denna stora och betydelsefulla högtid, då Köpenhamns frej-
dade universitet firår minnet af sin fyraliundraariga verksamliet,