99 / 181
Promotionsfesten.
95
lifliga lyckønskningar tili de ärofullt fyllda fyra seklen, sina varma
välönskningar för de kommande.
H vad detta universitet varit för det land och folk det närmast
tillhör, är nogsamt kändt.
Det har utgjort, liksom det ännu utgör
medelpunkten, sjelfva hjertat i dess andliga lif; — och derfor haller
Danmark det kart. Hvad det under sin långa tilvaro u trättet i den
menskliga odlingens tjenst, den insats, hvarmed det hidragit till den
vetenskapliga forskningens gemensamma grundfond, har varit och är
så stort og hetydelsefullt, att det lika litet kan af samtiden forbises
som af efterveriden förgätas. Blifve kommande tider lyckosamma och
rik a på välsignelse för Kjöbenkavns universitet. Ära och framgang
åt detsamma.
Till en erinran, mera v araktig än denna snart förklingande hels-
ning, och som ett uttryck af Karolinska In stitu tets nära deltagande
och lifliga intresse för Kjöbenhavns universitet, anhållar ja g a tt på
In stitu tets vägnar få härmed öfverlemna denna minnesgafva.
Den
innehåller en samling festskrifter, författade af några bland dess
lärare. I In stitu tets namn nedlägges den som en vördnadens och
tacksamhetens offergärd på det altare, der forskningens lampa i fyra
århundraden hrunnit, et vetenskapens Pharos, som från stranden af
Sundet spridt sitt ledande och värmande ljus öfver Danmark, öfver
Norden, öfver werlden.
For disse Deputationers Lykønskninger udtalte R e k t o r
herpaa Universitetets Tak med følgende Ord:
Naar jeg sammenfatter under E t Taksigelsen for de Hilsener,
som nu ere bragte os fra Nordens Universiteter og fra det Carolinske
In stitu t, saa gjør je g det med den Følelse, at det første og betyd-
ningsfuldeste i disse H ilsener er selve Enhedstanken mellem os.
Det er faldet i min Lod i en ikke lang Række af Aar at deltage i
4 Secularfester ved vore Universiteter.
J e g var tilstede ved Chri
stiania Universitets 50 Aarsfest 1 8 6 1 , jeg havde den Lykke at være
sendt over til Lunds Universitet, da det fejrede sin 200aarige Be-
staaen, og jeg besøgte for 2 Aar siden Upsala, da det kom os i
Eorkjøbet med at fejre sin 4 0 0 Aarsfest, og ved alle disse P ester
mødte jeg -— for at det femte In stitu t ogsaa kan blive draget ind i
K redsen — den samme Mand som det Carolinske In stitu ts Ordfører,
som her idag har talt. Da jeg optraadte paa det danske Universi-