100 / 401
F E M T E B O K E N
4 7 5
1658. n juggt på sub sid ier, å te r s to d e for k onu n g -
en intet annat än a tt, så g o d t s ig g ö r a
läte, förlika s ig m ed Ö ste r r ik e . H an kund e
visserligen s e , a tt ö ste rr ik a rn e for når-
varande icke sk u lle a f kurfurstarne fo r
mås till forhand ling m ed kon ung en , men
når kejsarkronan val k omm it på en ö ste r -
rikares hufvud , sku lle d en n e n o g sjålfm an t
inleda forhand lingar och når d e t val k om
mit dithån, sku lle Mazarin ån g ra sin n jugg -
het. På d etta så tt g ick fran sm ånn en s och
sven skarn es g em en sam m a sak i T y s k
land isår, o ch d e förre lå to s ig nöja m ed
en forb indelse, a f innehå ll a tt Ö ste r r ik e
icke vidare sk u lle sånd a n å g ra trupper
till F landern , och sk u lle d enna fo rb in d e lse
intagas i v a lk ap itu la tion sak ten . F ran sm ån -
nen b etrak tad e v iss e r lig en k o n u n g en s
tvister med Ö ster r ik e så som en en sk ild
an g e lå g en h e t, m en a n s å g o d o ck d e t vara
fu llkom ligt i sin o rdn in g , a tt han håm-
nades h onom tillfo g ad e o forrå tter, på d e t
att de, under d e t k o n u n g en str ed m o t
österrikarne, d e s to m era o stö r d t m å tte
kunna sk ö ta sina affårer i F landern . O ch
då tiden för a llian sen , som var afslu tad
på tio år från w e stfa lisk a fred en råknadt,
nu var i d et nä rm a ste u tlup en , form enad e
de s ig ick e i n å g o t a fs e en d e h a fva några
vidare förp lik telser m o t sv en sk a rn e .
Kurfurstliga
§ 54 . D å d e t föreföll så som om ö ster-
kollegiets be
-
r}parne Dlifvit n å g o t m era m e d g ö r lig e ,
skickmng till
s
mi
.1
konungen.
afsk ickade kurfurstarne sånd ebud till såvå l
konungen a f S v e r ig e som till k onu n g en
a f P o len för a tt sö k a b eford ra freden .
In itiativet till d enna b e sk ick n in g to g s a f
kurfursten a f Mainz, som o ck så h ad e en
hem lig afsik t dårm ed , n åm ligen a tt n å g o t
dämpa ö sterrik a rn es och span jorernas
ö fverm od iga upp trådand e o ch a tt darige-
nom få v a le t u pp sk ju te t sam t vå lla L e o p o ld
y tterligare k o stn ad e r . A llt d e tta i foren ing
med den fara, som h o ta d e L e o p o ld från
Carl G u sta fs sida och o v is sh e ten om po-
lackernas och b rand enbu rgarn es hå lln ing
kunde o ck så formå h on om a tt m era tånka
på 1 y sk a R ik e ts in tressen . B e sk ickn in g en
till Carl G u s ta f u tg jo r d e s a f F ilip K a sp e r
B eck , N ik la s G ersdorf, H en rik Julius
B lum e och Christian E rn st K aun e , hv ilka
till k onun gen från k u r fu r stek o lleg ie t af-
låmnade en sk r ifv e lse a f fö ljande innehåll:
K urfurstarne s å g e med b ek ymm e r k r ig e t 1 6 5 8 .
m ellan S v e r ig e och P o len , och om man
ick e m ed all var arb e tad e på a tt bringa
d e t till slu t, v o r e d et a tt befara, att T y s k
land b le fv e inv eck lad t dåri. D å d e t vore
en a f kurfurstarnes uppg ifter a tt tilise, att
s ta ten ick e t o g e någon skada , anhö llo de,
a tt k onu n g en v ille försona s ig ick e end a st
m ed P o len , som o ck så b efunn e s v illig t
till fred, utan å fven m ed L eop o ld och
kurfursten a f B randenburg , hvilka icke
kund e und v ika a tt b lifva inveck lad e i
d e tta krig. Ö pp e t v ille de nu u ttala önsk -
vårdh eten a f a tt k onun g en sk o n ad e T y sk a
R ik e ts p rov in ser från g e n om tå g a f trupper,
e ller a tt han å tm in ston e förb jöde d e s s a a t t
vå ld fora s ig m o t rik ets lagar och g ö r a
skada . Fram förallt anhö lle de, a tt k o
nun g en ick e m å tte in trånga på kurfur
s ten s a f B randenbu rg om råden.
K on u n g en , som ick e fann denna skrif
v e ls e affattad efter förhandenvarande för-
hålland en , sva rad e g a n sk a kallt och svåf-
vand e , a tt u teb lifvand et a f en u pp g ö re lse
m ed P o len h ad e ick e b e ro tt på h onom
utan på Ö ster r ik e och Brandenburg.
H an an förde skarpa k lagom å l ö fver båda
d e s s a m ak ters in triger och t o g både Gud
o ch h ela vårlden till v ittnen , att, om fre
den i T y s k a R ik e t b le fv e störd , sku lden
v o r e d era s och ick e hans. Han v isade
s ig o ck så m y ck e t m issnöjd ö fv er att
O b e r -S a ch sen b ev ilja t po lackerna fritt
g e n om tå g , under d e t a tt sådan t n eka ts
sven sk arn e. K u r fu rsteko lleg iets såndebud
h ad e åfven i uppdrag a tt sök a u tforska,
om k onun g en s a fsik t var a tt ick e end a st
anfalla Ö sterrik e utan åfven hela T y sk a
R ik e t på grund a f den n ek ad e garantin .
I sen a re fallet var man b eslu ten a tt på-
sk ynd a va le t och rikta Rhen förbundet
m o t honom .
§ 5 5 . D å L e o p o ld så g , att freden i
Kurfursten
P o len lå g kurfurstarne m y ck e t om hjårtat
a f Mainz dg-
,
• M- 1 1
1
i
nar sin om~
och a tt åfven freden 1 T y sk land var be-
sor^ ^ vaiet.
ro end e däraf, förklarade han s ig s ig villig
22 maj.
\
a tt till befordrande dåra f an taga irans-
m ännen s m ed ling . I sjålfva v erk e t a fsåg
han a tt g en om visad b en ä g en h e t för
freden ståmm a kurfurstarne till sin for
mån och sm ickra dem , tilis han vål k om
m it i b e sittn in g a f kronan, hvarefter han
C