S_KonugCarlXGustafsBragderII

4 7 §

F E M T E B O K E N

1658 . kunde komma att ansluta s ig till S v e r ig e ,

om detta kunde sk e på för h onom för-

månliga villkor. R yk te t om fred nred mos-

• 1

koviterna hade åfven i v iss mån b id rag it

till en omkastn ing i deras planer.

D e tta nårmande från Ö sterrikes sida

skulle hafva varit till sto r t b eh a g for

Carl Gustaf, om det varit årligt m enad t

och om icke österrikarne en lig t gamm a l

vana endast haft for afsikt a tt u tforska

konungens mening for att sedan g ifva

dåråt en förvrängd tolkning. Em ellertid

g a f han Björnklou order att m o tta g a er-

bjudandet under följande villkor: Ö s te r 

rikarne skulle icke vidare anfalla h onom

i Polen utan draga tillbaka sina trupper

dårifrån och aftacka dem ; de sku lle upp-

gifva alla forbund, som de ingå tt m o t

honom och låta honom utan all inbland-

ning från deras sida o störd t fortsåtta

kriget m ot hans fiender; w estfa liska fre

den skulle bekråftas så a tt hvad som

däruti rörde S v er ig e finge y tterligare

eftertryck till b etryggand e a f freden i

Tysk land , hvarigenom S v e r ig e b le fv e lik-

stålldt med andra stander med hånsyn

till vårfningar, g en om tåg a f trupper och

andra saker; hvad som i w estfaliska fre

den rörande S v e r ig e icke komm it till

verkstållighet, skulle utan upp sk o f tillåm-

pas; Österrike skulle icke långre m o tså tta

sig investituren för de ty sk a provinserna

utan undanröja de hinder, som h ittills

rests dåremot; S v e r ig e s anspråk i a fse

ende på staden och stiftet Bremen sku lle

erkånnas och frågan om tullen vid M eck 

lenburgs kust bringas i ordning.

D å i westfaliska freden protestanternas

gem ensamma sak m ycket flyk tigt berörts

och trots S v er ig e s yrkanden och riks-

ståndernas tillstyrkan protestanterna icke

komm it i åtnjutande a f några a f de for

måner, som utlofvats i denna fred, sku lle

Björnklou framstålla yrkande dårutinnan,

om han märkte, att de österrik iske mi-

nistrarne ville förhala underhandlingen.

Men om d e sse åter v isade g od vilja att

årligt afsluta affåren, skulle Björnklou

låmna denna sak asido och nöja s ig med

ett bekråftande a f fredens allmånna be-

stämmelser. Om österrikarne under för-

handlingarnas gån g komm e att fråga,

hvad k o n u n g en sk u lle fordra för uppgif- 1658

vand e t a f P r e u s s e n , sk u lle B jörnk lou i

allm ånna o rd a la g sv a ra , a tt konungen s

sy ftem å l fö rn äm lig a s t var a tt a f denna

fred v inna så k e rh e t, o ch i sin ordn ing

fråga, till h v em p o la ck e rn a b e s lu ta t gifva

p o lsk a kronan e fte r Johan C a sim irs från-

fålle, om å t en ö s te r r ik a r e eller en mos-

kovit? H an b o rd e framhålla, a tt konungen

ick e kund e kånna s ig t r y g g h vark en från

d et ena e ller andra h å lle t, m en att han

lå tt sku lle kunna k om m a ö fv e r en s med

hv ilk en annan s om h e ls t, o ch d e tta sku lle

vara till fördel för alla, som h ad e in tresse

a f a tt P reu ssen h va rk en fo lie i hånderna

på ö sterrik a rn e e lle r m o sk o v ite rn a . Om

ö sterrikarn e v ille g y n n a k o n u n g en s plan

att b eh å lla P r eu ssen o ch kuststråckan ,

v ille han i sin o rd n in g förhjälpa dem till

b e sittn in g en a f K rakau m ed om nejd . För

ö fr ig t lo fv ad e k o n u n g en a tt an slu ta sig

till ö sterrikarn e o ch i a lla a fse en d en lefva

med dem i så nåra forbund , a tt han icke

vidare sku lle vara i b e h o f a f n å g on alli

ans m ed Frankrike. Om kurfursten af

B randenburg v ille så s om sa tisfak tion nöja

s ig m ed h ä r tigd öm e t P r eu s s en och en

del a f S to r -P o len , sk u lle man g å in dårpå,

i m o tsa tt fall sk u lle man anhå lla , a tt ö s te r 

rikarne å tm in ston e ick e u n d e r s to d d e kur

fursten a f B rand enbu rg m o t S v e r ig e utan

lå te h onom en sam u p p g ö r a sitt mellan-

hafvande m ed k on u n g en . D å k onun gen

upprik tigt ön sk ad e fred m ed ö sterrikarn e,

var han stärk t b en ä g en för en allians

med dem , under fö ru tsä ttn in g a tt den

rik tades m o t p o la ck e r o ch m o sk o v ite r

eller B randenburg och ick e m o t någon

m o t h onom v ån lig t sinnad m ak t, vare

s ig p ro te stan tisk eller k a to lsk , så som

Frankrike eller E n g lan d , ehuru han vis-

serligen an så g s ig o förh indrad a tt sk ilja

s ig från fransmånnen , som ö fv e r g ifv it h o 

nom i n oden s stund . B jörnk lou sku lle

sök a påverka ö sterrik a rn e till d enn a alli

ans äfven med risk a tt åd ra g a s ig frans-

månnens hat. D e s s e h ad e v is s e r lig en redan

gifv it konun gen sub sid ier, m en han an så g

icke som n ågon d öd ssyn d a tt ta g a deras

penningar.

D e t var em ellertid lå tt a tt s e , a tt oster-

8juni.

rikarnes ifver för freden en d a st var en