108 / 401
F E M T E B O K E N
483
vore b en ag en ick e a lien a st tili vän skap
med L eop o ld utan ä fven m ed span jorerna .
Om han h o s d e s s e funne en liknande
böjelse, så v ille k onu n g en sk ick a en am-
bassad tili Span ien tili y tte r lig a r e b efä s-
tande a f vän skap en . Men 0111 ö sterrik a rn e
ställde s ig a fv isand e , sk u lle han erinra
riksständerna och sä rsk ild t kurfursten a f
Pfalz, bärtigen a f W ü r tem b e r g , landt-
grefven a f H e s s e n och h ä r tiga rn e a f
Braunschw eig o ch L ün ebu rg om d e oför-
rätter, som tillfo g a ts k onu n g en a f ö s te r
rikarne, framhålla, huru k onu n g en u tan sin
förskyllan råkat i tv ist m ed dem och utfor-
ska, hvad han a f d em h ad e a tt v än ta sam t
anhålla, att de å tm in s to n e sk u lle b lifva
neutrale och tillåta h on om värfn ingar a f
trupper och g e n om t å g sam t a tt d e m å tte
rusta tili e g e t försvar.
Men efter v a le t förändrades forhållan-
dena heit o ch hd llet i Frank furt, i d et
att österrikarne g e n a s t b ö rjad e a tt 11m-
gås med sto ra p lan er och fö g a ak tad e
på någon förlikn ing m ed S v e r ig e sam t
satte stor lit tili m o sk o v ite r o ch hollän -
dare,m ed hvilkas hjälp de h op p a d e s k ro ssa
Sverige. D å em e lle r tid kurfursten a f Mainz
en traget bad , a tt förhand lingarna m ed
Björnklou m å tte fo r tsä tta s, hvarför tiden
vore synn erligen läm p lig , då k onu n g en
ännu vore kvar i H o ls te in , sv a rad e Kurtz,
att österrikarne ej kunde ö fv e r ty g a s om a tt
konungen m enad e allvar i fråga om förlik-
n ingen utan a n så g o , a tt han d ä r ig en om en
dast sök te framkalla m isstro m o t P o len och
Brandenburg och g ifv a d e s s a an ledn in g a tt
skilja s ig från ö sterrik arn e, hvarefter k o
nungen sku lle kunna sända h e ia sin krigs-
makt m ot Ö sterrike. Kurtz framhöll vidare,
att B jörnk lou s fu llmakt var stä lld end a st
tili L eop o ld och a tt b aron v on S chw erin
fått ett g an sk a k y lig t a fsk ed i F len sb u rg ,
hvaraf man kunde tili fullo in se , a tt k o
nungen v o r e g a n sk a m issn ö jd m ed kur
fursten a f B randenbu rg och ick e saknad e
lust a tt k omm a i d e lo m ed h on om , i
hvilket fall k ejsaren a n s ä g e som en he-
derssak a tt h jälpa kurfursten . Em eller tid
var Kurtz för sin del ick e alls o b en ä g en
för forson ing , om han b lo tt för sin m en in g
kunde vinna an slu tn in g a f Porcia, h v ilk en
dock liksom ä rk eh ärtigen och S chwärt-
z en b e r g heit och hä llet tillhörde d et span- 1
sk a partiet. Porcia var likväl fö g a sk ickad
för sitt v ik tig a uppd rag och ly ssn ad e
ick e gärn a tili d em , som ville g ifv a h o
nom k lok a råd. Kurtz, som i k lokh et
o ch rä ttsk a ffen sh e t ick e stod efter någon
vid h o fv e t, var vid fram skriden ålder
och därför ick e i stånd a tt sk ö ta allt
o ch ä g d e d e s su tom ick e kraft a tt g ö ra
m o tstånd m o t d em , som fikade efter kej-
sa ren s g u n s t och ville sty ra och ställa
m ed allt.
H o s k u r fu r stek o lleg ie t kunde icke heller
n å g o t v erk sam t u trättas till S v e r ig e s
fordel, då d e s s flertal, kurfurstarne a f
T rier, B ayern , S a ch sen och Brandenburg,
a rb e tad e em o t. D e ev an g e lisk e nästan
b ön fö llo h o s kurfursten a f S a ch sen , att
han sku lle verka för fa ttandet a f för fre
den g a g n e lig a b eslu t, men de b estu ckn e
m in istrarne om in te tg jo rd e helt och hållet
hans ärliga bem ödanden . Kurtz sök te
b åd e med h o te ls e r och sm icker formå
R h en fö rbund et a tt ej å ta g a s ig skyddan-
d e t a f Pomm ern m o t Ö sterrike och Bran
denbu rg . Han framhöll tillika, a tt k e j
saren på in g a v illkor kunde tillåta, att
sv en sk a rn e finge b e sä tta P reu ssen , hvar-
ifrån de ej b lo tt kunde behärska Polen
och stöd ja d issid en terna i kampen mot
d e rom er sk -k a to lsk e utan äfven ofreda
de ö sterrik isk a länderna. Kurfursten a f
B randenburg bad ä fven en träg et den nye
kejsaren , a tt han, därest konungen a f
S v e r ig e an fö lle honom , sku lle g en om
sk r ifv e lse uppmana kur fu rstek o lleg iet att
hjälpa honom . H ärem o t aflät B jörnklou
en sk rifvelse, i hvilken han b ek lagad e
s ig ö fver kurfurstens tillv å g a g å end e och
framhöll, a tt sku lden för fred sslu te ts för-
ha lande ick e b ero tt på konungen .
S lu tlig en samm ankomm o ånyo Kurtz,
g r e fv en a f O e ttin g en , Vo lm ar och B jörn
k lou . Ö sterrikarne b e ty g a d e h ög tid lig en
k ejsaren s sträfvan för fred, men en stor
sv å r ig h e t förefanns i forb indelsen till
bund sförvan terna P o len och Brandenburg,
från hv ilka kejsaren ick e kunde skilja
s ig . B jörnk lou invände härem ot, a tt om
b lo tt kejsaren och konungen komm e till
en igh e t m ed hvarandra, sku lle man äfven
finna en u tv ä g rörande bundsförvan terna.