Previous Page  113 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 113 / 401 Next Page
Page Background

1658. nungen att smälta dylikt och lata d et

det passera. Kurfursten var v isserligen

hatfull i sitt sinne, men någon öppen

fientlighet mot konungen hade han ånnu

icke tillåtit sig. Konungen lät emellertid

genom sin minister vid kurfurstliga h o fvet

göra hemstållan om ersättning för krutet

och på samma gång anhålla om foik la-

6

januari.

ring öfver kvarhållandet a f fartyget. S v a ­

ret blef, att krutet blifvit tag e t i forvar

inom fåstningen och skulle på dårom

gjord framstållning åter utlåmnas men

med afdrag af sextio centner, som kur­

fursten tillförene i Nowydwor lånat k o ­

nungen och icke återfått. D e tta svar våck te

konungens stora fortrytelse, då han vid

öfverlämnandet af staden Posen afstått

åt kurfursten en vida större mängd krut.

Saken var emellertid icke af så stor vikt,

att man därför genast borde taga repres­

salier. A f vida större b etyd else var, att

i Berlin vid denna tid planerades ett for­

bund mellan konung Leopold af Ungern

och kurfursten mot Sverige, hvarvid L e o ­

pold tili en början tillrådde en defensiv-

allians, då han såsom aspirant till kejsar-

vårdigheten icke ansåg sig böra öppet

bryta freden. Men kurfursten hade ingen

lust att gå så varsamt till våga och då

det danska såndebudet D itlev Ahlefeldt

antydde, att det till sitt fall lutande D an ­

mark icke vore hjålpt med ett så k lent

understod, b lef i all hast en off- och de-

5

februari

. fensivallians afslutad. Hufvudpunkten i

densamma var, att inom en månad efter

undertecknandet skulle till Danmarks hjalp

sändas en armé af trettiotvå tusen strids-

duglige man, hvilka kurfursten såsom

generalissimus skulle i egen h ö g per­

son föra till Holstein. På begäran a f

konungen af Polen fogades emellertid till

traktaten en försäkran, att ehuru de sven ­

ska provinserna i Tyskland, dår alla va-

pen smiddes mot de allierade, komme

att öfverfallas med krig, de allierade likväl

icke hade i sinnet att på något sått störa

lugnet eller bryta riksfreden. Framför

alla andra visade sig kurfursten ifrig att

så fort som möjligt gripa saken an, in-

nan Danmark skulle få dödsstöten , under

det att österrikarne samtidigt genom sin

långsamhet låmnade danskarne på pin-

4 8

S

F E M T E

banken . D e tta h ind rad e ick e, att man 1658

fortfarande ta lad e om v ån sk ap och O tto

von S chw er in fo r e to g en resa m o t grån-

sen för a tt sammantråiTa m ed Schlippen-

bach . Om d en na re sa underrå ttade han

L e szc zyn sk i o ch d en d an sk e m inistern

för att b e ta g a d em alla m isstankar och

försäkra d em , a tt han g jo r d e d etta en-

dast för a tt lo r ek om m a , a tt sven skarne

sku lle m isstånk a , a tt kurfursten icke vore

böjd för fred.

D å man ick e kun d e v e ta , huru tåg e t

9f å r

ö fver isen k om m e a tt aflöpa , befallde

k onun g en S ch lip p en b a ch a tt försäkra kur­

fursten om sin v ån sk ap , om b lo tt denne

ville forhålla s ig neu tra l o ch fortsåtta

den gam la fo rb in d e lsen m ed konungen ,

h v ilk et v o r e n ö d v än d ig t for d e t gem en -

samm a b a sta o ch p ro te s ta n tism en s sak.

Men S ch lipp enba ch , som i ord såvå l som

i hand ling m era fö ljd e sitt e g e t hufvud

ån k onun g en s ord er, h ad e vid aud iensen

u tlåtit s ig om m y ck e t, som konungen

aldrig haft n å g on tank e på, h v ilk e t höge-

ligen förtörnade k o n u n g en , som befallde

honom a tt å terk a lla å tsk illig t, som var

för S v e r ig e s rike sk ad lig t. U nd errå ttelsen

om freden m ed D anm a rk framkallade

em ellertid i Berlin en a llm än b estör tn in g .

För att förekomm a , a tt n å g o t brådstor-

tadt sku lle fö r e ta g a s till S v e r ig e s skada,

sk ickade S ch lipp enb a ch , som uppehö ll

s ig i Pomm ern , Christian H abbæ u s till

Berlin för a tt lu gn a kurfursten o ch hans

ministrar, under a fvak tan på a tt konungen

kunde bry ta upp från D anm a rk m ed hela

armén. Men kurfursten sv a rad e , a tt om-

stånd igheterna tvu n g it h on om a tt fatta

för konungen m is sh a g lig a b e s lu t, a tt han

icke ville vå lla n ågon o förrä tt, m en man

borde icke fortånka h on om , a tt han va-

kade ö fver sin e g e n såk e rh e t, och han

skulle gårna se , a tt k on u n g en komm e

till fred med b åd e p o la ck e r och österri-

kare. Intet krig kund e foras i Po len ,

utan att P reu ssen b e rö rd e s dåraf. Och

han tillade, a tt om k r ig e t i S ch le s ien och

Böhmen k omm e a tt för sv en sk a rn e få

ett lyck lig t förlopp , sku lle d e s s e n o g för

sig såsom sa tisfak tion b eh å lla K o lb e rg

och låta kurfursten skaffa s ig er sä ttn ing

på annat håll. Sku lle sak en k omm a att

B O K E N