S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

485

1658. obehag och b e sv a r a f en s v e n sk och nu

hade y tterliga re en tillkomm it, som an-

taghgen sku lle b e r ed a h on om n y a svå -

j uJi

righeter och ob eh a g . D å k ejsaren så lunda

afrcst fran Frank furt, k om B rah e ick e 1

tillfälle att for h on om fram lä g g a , hvad

konungens order inn eh ö llo . S amm a skål

hade äfven kurfursten a f T r ie r a tt på-

skynda sin affard från stad en , h va rig e-

nom han o ck så und v ek a tt i kurfurste-

ko lleg iet b eh ö fva d e lta g a i vidare öfver-

laggn ingar om de sv en sk a affarerna.

Brahe ö fverläm nade em ellertid k o n u n g en s

skrifvelse till k u r fu r s tek o lle g ie t med bi-

fogande a f e tt u tför lig t m em oria l, a f inne-

håll att k onun gen fö r g ä fv e s s ö k t förlik-

ning med ö sterrikarn e, jäm te en anhållan

att riksständerna sk u lle g ifv a k onu n g en

garanti for freden. D en n a skrift d e lg a fs

visserligen ständ erna m en kom ej till b e 

handling, än m indre fö ran ledd e s d ära f

något beslu t, då kurfurstarne s to d o res-

färdige och d ep u terad e s sam m an k om st

blifvit uppsk ju ten till o k to b e r månad .

D etta var allt hvad Carl G u s ta f då ernådd e

af riksständerna. N å g o n e r sä ttn in g erhö lls

i Rhen förbundet, om hva rs b ild ande kur

furstarne a f Mainz o ch K ö ln m y ck e t vinn-

lade sig , i ak t o ch m en in g a tt sk ydd a

sig mot kejsaren . F ö r k on u n g en kunde

detta forbund ick e b lifva utan n y tta , då

han därigenom sk u lle v inna n ågra a f d e

katolske på sin sida. O ak tad t d e k e js e r 

liges alla b em öd anden a tt m o ta rb e ta for

bundet kom d et likväl till stånd och bi-

träddes a f kurfurstarne a f Mainz, K ö ln ,

Trier, p fa lzgrefven a f N eu b u rg , b isk op en

af Münster, k onun g en a f S v e r ig e i e g e n 

skap a f härtig a f B rem en och V e rd en

och herre till W ism a r , h ärtigarn e a f

Braunschweig och land tg r e fv en a f H e s sen -

Kassel. Ä ndam ä let var sk y d d for r e sp e k 

tive lander m o t inkvarteringar, g e n om tå g ,

pålagor och militära vå ld sgå rn in ga r. S k yd d

för konungen s a f S v e r ig e ty sk a p ro v in 

ser utom Pomm ern u tlo fv a d e s ä fven , om

dessa b lefve anfallna, m en ick e om k o 

nungen infölle i d e b rand enbu rg iska be-

sittningarna i N ed e r -S a ch s en eller W e s t 

falen och för den sku ll b le fv e an fallen ,

hvilken händ else bund sförvan terna sku lle

forhålla s ig neutrala. D e tta forbund var

för k ejsaren m y ck e t m issh a g lig t, då d e t 1 6 5 8 .

sku lle kunna leda till en vän lig sam verkan

m ellan o lika tro sbekänn are, hv ilka på

d e tta så tt sku lle få tillfälle a tt öm s e sid ig t

försvara sin frihet och sina rä ttigh e ter

m o t Ö ste r r ik e s och Sp an ien s ö fverm ak t.

A llt sed an reform a tion stid en hade icke

funnits n å g o t e x em p e l på e tt forbund

mellan k a to lik e r och p ro te stan ter inom

Tyska R ik e t. Em eller tid sku lle n o g icke

sakn a s m ö jligh e t a tt sp rän ga d etta for

bund , då k a to liker hade för sed att an se

allt, som fö r e to g s a f p ro te stan ter, vara

till k a to licism en s och kurians skada. På

k onu n g en s b efa lln in g förk larade Björn-

k lou för kurfursten a f Mainz, a tt konungen

ick e kunde a f kejsaren m o tta g a in v e sti

turen, innan förlikn ing dem em ellan in-

trädt, då d et vo re honom o vård ig t att svära

troh e t åt den , som förde vap en m o t h o 

nom , och att det vo re i sin ordn ing att

k onun g en först finge fred inom och u tom

sitt rike, innan han förp lik tade s ig till

troh e t m o t kejsaren .

§ 6 1 . D å d e t sy n te s, som om frans-

Forhånd

m ännen efter va let ick e vo re rätt tillfreds

Ungar med

n - ..

1 1

r..

•

i i i *

fransmännen

m ed B jornk lous forb indelser med de kej-

eß er vajet

se r lig e , framhöll han, att S v e r ig e allt

w augusti.

ifrån w e stfa lisk a freden stä d se rådfort s ig

m ed fransmännen för uppehållandet a f

en v a rak tig fred, och då Ferdinand III

i strid m ed w e stfa liska freden tillåtit sig

m ån ga sak er till skada för Frankrike såvål

som för S v e r ig e , hade konun gen a f Frank 

rike g ifv it d ’A v au g ou r order attforhand la

om en närmare allians med S v e r ig e m ot

Ö sterrik e till sk ydd för w estfa liska freden,

och hade o ck så mellan h onom och S v e 

r ig e s sändebud forhand lingar in led ts i

E lb in g . D ärefter, då Johan Casim ir för

d ’A v au g ou r , som då fö r sök te å stadkomm a

fred m ellan S v e r ig e och Po len , framkastat,

a tt fredsförhand lingarna ick e lå g o Carl

G u s ta f om hjärtat och yrka t på k rig ets fort

sa ttan d e , hade d ’A v au g ou r svara t, att

k onu n g en a f S v e r ig e hade tillräck lig or-

sak a tt förklara Ö sterrike krig. Sedan

Ferd inand a fgå tt m ed döden och L eop o ld

inryck t i P o len , hade k onungen vela t g e 

nom vän lig ö fv e ren sk om m e lse forskaffa

s ig er sä ttn in g för lidna skador och oför-

rätter. Man hade em ellertid snart kunnat