116 / 401
F E M T E B O K E N
1658. blikens vård ighet fo r en lig t a tt i sen a ten
höra dess fienders sändebud . F o r ö fr ig t
framhöll S ch lippenbach för d em , a tt om
deras afsikt vore a tt sök a å v å g a b r in g a för-
likning med po lack ern a och andra S v e
riges fiender, sku lle d e få k arak ter a f
t>
J
medlare, hv ilk et ick e p a ssa d e ihop m ed
de allianser, som kurfursten in g å tt m ed
Sveriges fiender. Om de äm n ad e a tt for
konungen fram stålla några fr ed sfo r sla g ,
skulle de n öd g a s stå lla s ig på p o lack er-
nas sida en lig t fo rd rag et m ellan B ran
denburg och Polen och kund e ick e vara
medlare. Med e tt ord , S ch lip p en b a ch för-
förklarade, a tt k onu n g en ick e v ille höra
nägot annat a f dem an hvad som kund e
befordra förlikn ing m ed kurfursten , och
innan han b ev iljad e aud ien s, m å ste han
veta, hvad han hade a tt forvån ta . H årpå
svarade Schw erin en d a st, a tt han sku lle
i Hamburg a fvak ta v idare o rd er från
kurfursten. D å r a f a n to g k on u n g en , a tt de
icke hade andra ord er än a tt förhand la
om forslag till fred m ed P o len g en om
kurfurstens m ed ling . Men for fred m ed
Polen voro redan andra m ed u ttry ck lig a re
order u tru stade k omm issa r ier u ts ed d e ,
ehuru polackerna h ittills v isa t fo g a lu st till
förlikning. D en mellan kurfursten och dem
afslutade alliansen g jo rd e h on om om o jlig
såsom medlare. K onu n g en v id b le f a tt på
forhånd få v eta , om kurfursten v ille sk ilja
sig från k onu n g en s fiender och förhand la
om förnyad vån skap och fred, innan han
m o ttog såndebud en i aud ien s. Om de
hade fu llstånd iga order håru tinnan , kunde
förhandlingarna g e n a s t börja, i m o tsa tt
fall m åste sådana o rd er invän ta s i F le n s
burg, K iel, S ch le sw ig eller H am bu rg .
Tvistom
§ 65 . D å b em ä lta sänd ebud ej mot-
tåndebudetis
.
•, •
,.
,
. .
audiens
ta<s 1 aud iens, a n så g o d e s ig dårig en om
tillfogade en sto r sk ym f och a fläto en
skrifvelse, hvaruti de för svarad e kurfur
stens å tgårder och k landrade k onu n g en s,
särskildt därutinnan a tt d e in o t fo lkråtten
blifvit förvägrad e aud ien s. D en n a skrif
velse b e sva rad e s a f D a v id M ev iu s sålunda,
att folkratten ingen stad e s förp lik tade till
sky ld igh et att utan vidare g ifv a aud ien s,
att in g en tin g var van liga re, än a tt e tt
sändebud fin ge vän ta därpä, a tt man
aldrig se tt ex em p e l på a tt sändebud tag it
a n s to t a f a tt icke få foretråde redan andra 1 6 5 8 .
eller tred je d a g en , i synn e rh e t så som
hår var forhå llandet, a tt man haft an led
n in g a tt forut infordra några upp lysn ingar
a f d em , och a tt en så b råd stortad afresa
var h o g s t e g en d om lig . D e t tillkom icke
sånd ebud en utan k onun g en att b eståmm a
d a g for aud ien s, och man kunde icke
foresk rifva k onun g en några lagar i a f
s e e n d e på s å tte t a tt låmna sådan . D en
g am la såvå l som den n yare h istorien
kund e upp v isa o ta lig a ex em p e l på ko-
nun gars och repub likers rått, a tt når d et
dem b eh a g a d e , g ifv a aud iens. Om sånde-
bud vid sin ankom st on sk ad e a tt tillfålle
till o fv e r lå g g n in g m å tte dem b ereda s,
m å ste d et alltid vara tillå tet att forst un-
d e r so k a , om de v o r e sk ickad e a f van
eller fiende, om d e v ille forhand la van lig t
och upp rik tig t eller om d e vo re kom na
i ond afsik t. Nu hade d e ssa såndebud
an lånd t från en bund sforvan t till k onu n g
en s fiender och hade haft hala ord på
tungan . D år for hade d e t varit nod van
d ig t a tt på forhånd fo rv issa sig , om man
h ad e a tt g o r a m ed van eller fiende. Man
m å s te å g a frihet a tt m o tta g a eller vågra
a tt m o ita g a en fiendes såndebud . Hvar-
ken k onun ga r eller repub liker hade nå-
g o n sk y ld ig h e t a tt låmna såndebud fore
tråde utan a tt dessforinnan hafva fdrvissat
s ig om , for h v ilk et åndam ål d e voro
kom na . D år for brukade man fråga dem
dårom , och man hade ick e brustit i hån
syn for kurfursten a f Brandenburg, enår
man i o v is sh e t om åndam ålet m ed dennes
b e sk ickn in g d o ck v isa t såndebud en all
m o jlig hånsyn . D e t vo re van lig t och h elt
naturligt, a tt man icke in låte s ig i for
hand lingar m ed den, som tillfoga t en orått,
innan man v o r e såk er på hvad denne
had e a tt anfora. Man v o r e v isser lig en
sk y ld ig a tt ta g a hån syn till den , som
afsånd e en b esk ickn in g , men man kunde
dårfor ick e e fter så tta sin e g en vård ighet,
och man finge ick e k om p rom ettera en
for a tt vara en annan till b eh ag . M evius
tillade y tter liga re , a tt under sådana for-
hå llanden vo re d e t orim ligt att begåra ,
a tt man sku lle u tså tta s ig for tusen be-
sky lln ingar, ja kan sk e for en krigsfor
k laring, dårest såndebud en icke finge det