Previous Page  116 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 116 / 401 Next Page
Page Background

F E M T E B O K E N

1658. blikens vård ighet fo r en lig t a tt i sen a ten

höra dess fienders sändebud . F o r ö fr ig t

framhöll S ch lippenbach för d em , a tt om

deras afsikt vore a tt sök a å v å g a b r in g a för-

likning med po lack ern a och andra S v e ­

riges fiender, sku lle d e få k arak ter a f

t>

J

medlare, hv ilk et ick e p a ssa d e ihop m ed

de allianser, som kurfursten in g å tt m ed

Sveriges fiender. Om de äm n ad e a tt for

konungen fram stålla några fr ed sfo r sla g ,

skulle de n öd g a s stå lla s ig på p o lack er-

nas sida en lig t fo rd rag et m ellan B ran ­

denburg och Polen och kund e ick e vara

medlare. Med e tt ord , S ch lip p en b a ch för-

förklarade, a tt k onu n g en ick e v ille höra

nägot annat a f dem an hvad som kund e

befordra förlikn ing m ed kurfursten , och

innan han b ev iljad e aud ien s, m å ste han

veta, hvad han hade a tt forvån ta . H årpå

svarade Schw erin en d a st, a tt han sku lle

i Hamburg a fvak ta v idare o rd er från

kurfursten. D å r a f a n to g k on u n g en , a tt de

icke hade andra ord er än a tt förhand la

om forslag till fred m ed P o len g en om

kurfurstens m ed ling . Men for fred m ed

Polen voro redan andra m ed u ttry ck lig a re

order u tru stade k omm issa r ier u ts ed d e ,

ehuru polackerna h ittills v isa t fo g a lu st till

förlikning. D en mellan kurfursten och dem

afslutade alliansen g jo rd e h on om om o jlig

såsom medlare. K onu n g en v id b le f a tt på

forhånd få v eta , om kurfursten v ille sk ilja

sig från k onu n g en s fiender och förhand la

om förnyad vån skap och fred, innan han

m o ttog såndebud en i aud ien s. Om de

hade fu llstånd iga order håru tinnan , kunde

förhandlingarna g e n a s t börja, i m o tsa tt

fall m åste sådana o rd er invän ta s i F le n s ­

burg, K iel, S ch le sw ig eller H am bu rg .

Tvistom

§ 65 . D å b em ä lta sänd ebud ej mot-

tåndebudetis

.

•, •

,.

,

. .

audiens

ta&lts 1 aud iens, a n så g o d e s ig dårig en om

tillfogade en sto r sk ym f och a fläto en

skrifvelse, hvaruti de för svarad e kurfur­

stens å tgårder och k landrade k onu n g en s,

särskildt därutinnan a tt d e in o t fo lkråtten

blifvit förvägrad e aud ien s. D en n a skrif­

velse b e sva rad e s a f D a v id M ev iu s sålunda,

att folkratten ingen stad e s förp lik tade till

sky ld igh et att utan vidare g ifv a aud ien s,

att in g en tin g var van liga re, än a tt e tt

sändebud fin ge vän ta därpä, a tt man

aldrig se tt ex em p e l på a tt sändebud tag it

a n s to t a f a tt icke få foretråde redan andra 1 6 5 8 .

eller tred je d a g en , i synn e rh e t så som

hår var forhå llandet, a tt man haft an led ­

n in g a tt forut infordra några upp lysn ingar

a f d em , och a tt en så b råd stortad afresa

var h o g s t e g en d om lig . D e t tillkom icke

sånd ebud en utan k onun g en att b eståmm a

d a g for aud ien s, och man kunde icke

foresk rifva k onun g en några lagar i a f­

s e e n d e på s å tte t a tt låmna sådan . D en

g am la såvå l som den n yare h istorien

kund e upp v isa o ta lig a ex em p e l på ko-

nun gars och repub likers rått, a tt når d et

dem b eh a g a d e , g ifv a aud iens. Om sånde-

bud vid sin ankom st on sk ad e a tt tillfålle

till o fv e r lå g g n in g m å tte dem b ereda s,

m å ste d et alltid vara tillå tet att forst un-

d e r so k a , om de v o r e sk ickad e a f van

eller fiende, om d e v ille forhand la van lig t

och upp rik tig t eller om d e vo re kom na

i ond afsik t. Nu hade d e ssa såndebud

an lånd t från en bund sforvan t till k onu n g ­

en s fiender och hade haft hala ord på

tungan . D år for hade d e t varit nod van ­

d ig t a tt på forhånd fo rv issa sig , om man

h ad e a tt g o r a m ed van eller fiende. Man

m å s te å g a frihet a tt m o tta g a eller vågra

a tt m o ita g a en fiendes såndebud . Hvar-

ken k onun ga r eller repub liker hade nå-

g o n sk y ld ig h e t a tt låmna såndebud fore­

tråde utan a tt dessforinnan hafva fdrvissat

s ig om , for h v ilk et åndam ål d e voro

kom na . D år for brukade man fråga dem

dårom , och man hade ick e brustit i hån ­

syn for kurfursten a f Brandenburg, enår

man i o v is sh e t om åndam ålet m ed dennes

b e sk ickn in g d o ck v isa t såndebud en all

m o jlig hånsyn . D e t vo re van lig t och h elt

naturligt, a tt man icke in låte s ig i for­

hand lingar m ed den, som tillfoga t en orått,

innan man v o r e såk er på hvad denne

had e a tt anfora. Man v o r e v isser lig en

sk y ld ig a tt ta g a hån syn till den , som

afsånd e en b esk ickn in g , men man kunde

dårfor ick e e fter så tta sin e g en vård ighet,

och man finge ick e k om p rom ettera en

for a tt vara en annan till b eh ag . M evius

tillade y tter liga re , a tt under sådana for-

hå llanden vo re d e t orim ligt att begåra ,

a tt man sku lle u tså tta s ig for tusen be-

sky lln ingar, ja kan sk e for en krigsfor­

k laring, dårest såndebud en icke finge det