S_KonugCarlXGustafsBragderII

,6 5 8 . mark någon hjälp utan äfven formå dan 

skarne att icke tanka på någon allnran

fred utan endast förhandla om en s e p a 

ratfred med Sverige, hvilket sku lle vara

tili större gagn for de nordiska rikenas

lugn och handel. Under d essa villkor vore

konungen böjd att an taga holländarnes

medling, dock under forutsättning att de

handlade füllt årligt och icke a f afund-

sjuka öfver konungens framgångar lå te

förleda sig att gynna konungens hender,

såsom skett under kriget med Danmark.

På detta satt sök te konungen att af-

hålla hollåndarne från att hjälpa danskarne,

men hollåndarne hade å sin sida ingen

annan afsikt an att hetsa konungen m o t

Österrike, sedan krigen med Danmark

och Polen val blifvit afslutade. D e fruktade

alltid, att sedan fred en gång intrådt och

konungen kommit i tillfälle att ordna sina

inre angelågenheter, skulle S v erig e b lifva

alltför måktigt, under det att, om k o 

nungen vore invecklad i ett krig djupt

inne i landet, de skulle få båttre tillfälle

att motarbeta honom.

H o l l å n d a r n e

68. Hvad holländarnes planer g ingo

g y n n a d a n

ut på, kunde man se af generalstaternas

s k a r n e .

beslut, att man skulle bemöda sig om

j a n u a n .

att åvågabringa fred mellan Sverige och

Danmark, under villkor att hvad båda

parterna tagit under kriget, skulle åter-

låmnas, så att allt komme i samma status

som fore kriget och att Brömsebrofreden

blefve bekräftad, hvarför generalstaterna

skulle iklåda sig garanti. Efter vapnens

nedlåggande skulle klagomål och besvår

från båda parterna i godo afgöras genom

generalstaternas medling. Dårpå skulle

fred med Polen ingås, på villkor att sv en 

skarne skulle afstå Preussen och dårfor

erhålla vederlag på annat håll. D e tta

skulle delgifvas fransmån och engelsmån

for att desse måtte arbeta for samma

mål.

På konung Fredriks befallning anhöll

emellertid den danske ministern R o sen 

vinge enståndigt hos hollåndarne om hjälp

för att for det gemensamma bästa börja

ett krig i åndamal att tyg la Sveriges

maktbegär och ingrepp i handeln på O s 

tersjon. Trots Appelbooms alla invånd-

ningar vidhöllo hollåndarne sin en gång

494

F E M T E

fa ttad e å s ik t om jåm v ik t mellan de nor- 1658

d isk a rikena , o ch d en n a å s ik t förfäktades

sårsk ild t a f p ro v in sen H o llan d , som under

k r ig e t lidit o fv e rm å ttan s to r skada genom

a tt d e s s h and el m ed ind isk a varor m ycket

fo r svåra ts. Om d e sk ick ad e Danmark

h jalp , h o p p a d e s d e b r in g a k r ig e t till ett

för d em fö rd e la k tig t slu t och kun na be-

tin g a s ig fo rm ån er för sin hand el, i syn-

n erh et om B ran d enb u rg ä fven v ille låmna

sitt stö d å t sak en . D e ö fr ig a provinserna

d å rem o t v o r o ick e så v illig a att ojfva

hjålp, då d e a n s å g o , a tt repub liken dåri-

g en om k und e k om m a a tt inveck las i

sv å r igh e te r , m edan d en redan hade n og

dåra f i d e p o r tu g is isk a affårerna. D e t

kund e då hånda a tt ä fv en fransmän och

en g e lsm än k om m e a tt uppträcla på S v e 

r ig e s sida. P ro v in sen H o lland hade en

särsk ild o r sak a tt sk ick a hjälp till dan

skarne. Man h a d e n äm lig en där redan

värfvat fem r e g em e n ten för Danm arks

räkn ing för a tt tillförsäk ra k o n u n g Fredrik

ab so lu t m ak t o ch b e ta g a råd et och adeln

allt in fly tand e, o ch R o s e n v in g e utfor i

sm äd e lser o ch b e sk y lld e ad eln för för-

räderi och illvilja sam t sa d e , a tt Andreas

B ille förtjänat g a lg e n för lä n g e sedan.

D e franska o ch e n g e ls k a sändebuden

afrådde em ellertid h o llånd a rn e a tt sända

hjälp till D anm ark , framhållancle a tt denna

hjälp end a st sk u lle fö r län g a k r ig e t och

att Frankrike o ch E n g lan d i sådan t fall

vore p lik tiga a tt h jälpa S v e r ig e . D e rådde

hollåndarne a tt m ed d e t sn a ra ste förena

sig m ed dem i a rb e te på en förlikn ing

mellan d e båda rik ena , hvartill hollån 

darne förk larade s ig b e n ä g n e , under den

foru tsättn ing a tt en g e lsm än n en ick e sku lle

skaffa s ig n ågra y tte r lig a r e p riv ileg ier

på Ö stersjön . D e T h o u lo fv ad e för frans-

männens räkn ing d etsamm a . D ä rp ä fore-

s lo g o hollåndarne, a tt d an sk a rn e sku lle

betala en större summ a p enn ingar till

svenskarne men ick e g ö r a några land-

afträdelser, då D anm ark under d e t fore

gå end e k r ig e t förlora t så m y ck e t, att

intet mera b o rd e a fh än d a s d e tta rike.

Sam tid ig t underläto d e in te t för a tt väcka

ovilja m o t Carl G u sta f, framhållande att

om man icke hejdad e hans framfart, sku lle

hans makt b lifva alltför fruk tansvärd .

B O K E N