1658. afgifva ett snart besked eller också nöd-
§ 74- Cromwell tröstade de svenska 1658.
gades konungen tillgripa utvägar, hvilka sändebuden med att, om parlamentets
han hittilis icke tankt sig och på hvilka förhandlingar finge ett gynnsamt förlopp,
Fortsatia
han högst ogarna inlåte sig. Om Crom- kunde de vara förvissade om en lycklig
^handling-
well antoge konungens forslag, skulle med utgång for sin sak. Han lät därjämte ^
större eftertryck kunna handias, i synner- forstå, att härtigdömet Bremen anstode
20januari.
het om Frankrikes anslutning till alliansen honom väl, ehuru han icke kunde något
kunde vinnas och en årlig fred ernås. For beståmma utan parlamentet, som inom
öfrigt skulle man noga taga vara på tiden, kort skulle samlas, då han hoppades
så att den icke gagnlöst förspilldes. Men kunna utråtta något till nytta för ko
om sändebuden märkte, att parlamentet nungen. Han underlät heller icke att
för inre angelägenheter åsidosatte utri- eftertryckligt anbefalla konungens sak åt
kesaftärerna eller att engelsmännen endast parlamentet, därvid framhållande religi-
inskränkte sig till onödiga forslag, skulle onsskäl såsom tyngst vägande. Han pas-
Friesendorff antyda att han ville afresa sade också samtidigt på att gifva ett
och åtnoja sig med det förra forbundet, sting åt holländarne, för hvilka egna in-
Fleetwood skulle emellertid söka att ge- tressen och vinningslystnad komme i för-
nom parlamentets bemedling befordra sa- sta rummet, religionen i det andra. Men
ken, ehuru konungen hellre ville förhandla förhoppningarna om en lycklig utgång af
med Cromwell än med parlamentet. Man saken inom parlamentet grusades snart,
skulle heller icke glömma loftet om sub- enär några medlemmar af underhuset
sidier, och om Cromwell i detta hän- icke ville erkänna öfverhusets giltighet,
seende hyste någon fruktan för folkets då blott tre af den gamla adeln kommit
missnöje, skulle sändebuden framhålla, tillstädes och de öfriga foregåfvo, att
att en närmare forbindelse med ko- något öfverhus kunde icke finnas utan
nungen vore för Cromwell till så mycket en konung. Detta uppsåtliga försök att
större gagn, som konungen kunde vid bringa allt i oordning föranledde Crom-
5
februan.
behof göra honom en återtjånst.
well att upplösa parlamentet.
Kort därefter, då konungen efter in-
Svenskarnes sak bragtes då ånyo in-
tagandet af Fyn gått öfver till Själland, för rådet, som tillsatte en kommission
befallde han sina sändebud att foreslå för att förhandla med dem. Det franska
Cromwell en allians till skyddandet af sändebudet uttalade för kommissarierna,
Danmark, som han skulle intaga och att han hade order att till det bästa
för hvilket foretag England kunde lämna anbefalla svenskarnes forslag, hvilket ut-
honom en verksam hjälp genom att hålla talande jäfvades af det portugisiska sän-
holländarne tillbaka, hvilka framför alla debudet, som påstod, att fransmännen
andra voro i stånd att hindra en sådan fastmera sökte motarbeta svenskarnes fo-
plan. Om Cromwell för detta åndamål rehafvande i England. Två månader for
ville bistå konungen med trupper och spilldes nu utan åndamål, dels genom
en flotta, skulle Friesendorff erbjuda ho- Thurloes opasslighet, dels genom parla-
nom en del af Danmark eller Buxtehude mentets upplösning och dels genom inre
och Leheskans, om det senare behagade strider med anledning däraf. Och då Crom-
honom mera. Om konungen komme att well icke hade några penningar till sitt
eröfra hela Danmark och Norge, skulle förfogande, begärde konungen af enskilde
Cromwell erhålla hela härtigdömet Bre- köpmän ett lån af etthundra tusen pund
men och engelsmännen komma i åtnju- sterling, hvaremot de skulle få formånsrått
tande af betydande formåner for alia i till handeln med beck, hvilket var till stort
Sverige tillverkade varor samt tullfrihet forfång för holländarne. Denna formåns-
1Sundet, om han icke föredroge, att sådan rätt skulle åtnjutas, tills kapitalet blifvit till
frihet beviljades alla folk. Dessa order fullo guldet,
o c h
räntan skulle afdragas från
b efvo emellertid återkallade, sedan fre- tullen för det utskeppadebecket. Men kop-
den med Danmark kommit till stånd. männen ville icke undvara sina penningar
5 o o
F E M T E B O K E N