Previous Page  127 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 127 / 401 Next Page
Page Background

1 6 5 8

.

i London, då franska sändebudet dar icke segra den spanska grenen och afskära 1658.

hade någon fullmakt för detta fall och denne hendes pulsåder, skulle de därmed

fransmännen antagligen icke ville skicka hafva utfort ett stordåd, som icke kunde

till London något särskildt sändebud, nog högt skattas och svårligen af bunds­

hvilket alltid skulle föranleda tvist i af- förvanterna återgaldas. En krigsflotta,

seende på rang, då det ena konunga- som alltid måste hållas rustad, kostade

riket icke ville lamna forsteget åt det mera i underhåll an två arméer till lands,

andra. Engelsmännen hade också sjalfve i synnerhet som denna armada alltid

till en början sagt, att de och svenskarne måste förstärkas och sjökriget foras med

måste vara de förnämsta parterna i detta all kraft. Men det skulle vara obilligt

forbund för att icke gifva fransmännen att begära, att man skulle bistå konungen

anledning till några anspråk, men om af Sverige äfven till lands och icke alle­

det befunnes lämpligt, kunde före för- nast hålla en egen armé på krigsfot utan

bundets afslutande meddelande därom äfven dessutom på annat sätt understödja

gifvas dem. Svenskarne förmenade, att honom uteslutande till hans nytta och

holländarne, som öppet höllo med mot- för att skydda honom mot Österrike.

parten, icke skulle särskildt inbjudas. Konungen hade icke blott det allra bästa

Men engelsmännen voro af annan mening, tillfälle att till lands anfalla Österrike utan

emedan holländarne förklarat för Crom- dessutom stort intresse att kunna skydda

well, att de icke skulle sända någon hjälp sina tyska provinser och draga fordel af

till Danmark, och Cromwell hade sagt sina framgångar, så mycket mera som

dem, att lika mycket som de hjälpte någon varaktig fred med Österrike icke

Danmark, lika mycket skulle han hjälpa vore att vänta. England däremot, som

Sverige. Emellertid medgåfvo svenskar- icke hade en fotsbredd land, hvarifrån

ne, att holländarne skulle inbjudas, om det kunde gå till anfall på Österrike,

de ville bekräfta Elbingfördraget och kunde icke utan otroliga kostnader öfver-

uppträda så som det anstode vänner. fora sina trupper till Tyskland, då en

Likaså skulle man inbjuda Brandenburg, flotta måste utrustas för truppernas öfver-

ehuru endast ringa förhoppning om dess förande och till deras skydd, i händelse

anslutning förefanns. Sålunda blef beslu- holländarne skulle vilja hindra öfverfarten.

tadt, att man till forbundet skulle inbjuda England hade icke heller någon sträfvan

fransmännen, portugiserna, generalsta- åt det hållet och saknade för öfrigt gil-

terna, Brandenburg, Siebenbürgen, tyska tigt skäl att sammandrabba med öster-

riksständerna af evangelisk bekännelse rikarne, från hvilka det icke hade att

och hansestäderna. Engelsmännen ville befara någon oförrätt. Annorlunda hade

därtill lägga Danzig och Danmark, hvilket forhållandet under tyska kriget varit med

forslag endast väckte svenskarnes löje. fransmännen, som därvid mera sett pa

Allianse?is

S

7 5

- Största svårigheten vid denna sina egna intressen än på den gemen-

allians var att komma till enighet om de samma saken och svenskarnes fordel,

förpliktelser, som England i kraft däraf Frankrike stred då med Spanien om herra-

skulle ikläda sig gent emot Sverige, väldet i Europa, hvarvid konungen af

Svenskarne ville såsom förebild för denna England mycket litet ingripit, oaktadt

allians taga alliansen med Frankrike, men han därvid hade familjeintressen att be-

detta motsatte sig engelsmännen. De för- vaka. Holländarne och de tyske furstarne

klarade, att Huset Österrike måste an- handlade i eget intresse, hvilket gifvit

ses såsom båda parternas hufvudfiende. anledning till klagomål från svenskarnes

Detta hade två grenar, den spanska och sida. Men engelsmännen sågo endast på

den tyska. Den forrå var den mäktigaste det gemensamma bästa och Sveriges for

och hade sitt förnämsta maktmedel i det del och voro beslutne att hålla, hvad

amerikanska guldet, utan hvilket kejsa- de lofvade, och med kraft fora kriget,

ren aldrig kunnat uträtta något af be- hvilket emellertid icke var så lätt nu som

tydenhet. Om engelsmännen kunde be- under det tyska kriget, då Sverige upp-

S o

2

F E M T E B O K E N