131 / 401
F E M T E B O K E N
1658. ner an ett forbund mellan de nordiska
rikena. Slutligen förklarade han sig villig
att gynna konungens önskningar i afse
ende på Preussen. Konungen nöjde sig med
dessa förklaringar men önskade icke
desto mindre att få nårmare visshet i
alliansfrågan, penningsaken och trupphjål-
pen, emedan han, om han icke hade något
att forvånta i dessa afseenden, önskade
att förhandlingarna afbrotes och Friesen-
dorff återvånde hem.
Svenska sän-
S
7 7
- De svenska sandebuden voro
debudens
ingalunda overksamma. De framhöllo
öfvertal-
kraft, att genom dessa ståndiga
mngsjorsoR
1
0
g
hosCromwell.
uppskof konungen förlorade många till-
30april,
fällen att handia, och att det vore för
honom af största vikt att snart få viss
het om hvad han kunde hoppas for att
därefter råtta sig. De vidrörde också
Beuningens och Meadowes hemliga fö-
rehafvanden. Det fanns bref från Beu-
ningen, som bevisade, att Meadowe sagt,
att Cromwell icke med blida ögon såg
konungens planer betråffande Osterrike,
och att han icke heller fullkomligt gil-
lade freden med Danmark eller det for
bund mellan nordens båda riken, hvarom
förhandlades. Slutligen tillfogade de, att
holländarne endast sökte utså tvistefrön
mellan Sverige och England.
Häremot försäkrade Cromwell högtid-
ligt att långt ifrån att hysa minsta afund
öfver konungens framgångar, önskade
han honom tvårtom alltjåmt nya. Han
förklarade långsamheten med förhand
lingarna bero på att han uteslutande
måst hafva sina tankar riktade på sin
egen såkerhet, men att hans affårer nu
stodo på den punkt, att han hådanefter
skulle vara i stånd att verka för den
gemensamma saken och till sina vånners
fordel och att han hoppades mycket af
det nya parlamentet, som snart skulle
samlas. Han skulle vidare förordna kom
missarier med obegrånsad fullmakt och
gifva dem order att påskynda förhand
lingarna, så mycket som republikens an-
gelägenheter för öfrigt det tillåte, och
skulle han af egna medel förse konungen
med penningar. Allt detta framstålldes
så öfvertygande, att man icke kunde
tro annat an att han talade füllt år
ligt. Till yttermera visso meddelade han 1658.
svenskarne hvilka af hans ministrar som
voro mera eller mindre gynnsamt ståmde
mot dem. Han slutade med att såga,
7
maj.
att så snart han fått ordning i de inre
affårerna, skulle han vara den forste
att pådrifva förhandlingarna, utan att man
behöfde vidare påminna honom dårom.
Då emellertid en rundlig tid förflöt, utan
att något åtgjordes åt saken, anhöllo de
svenska såndebuden om afskedsaudiens.
Engelsmånnen urskuldade sig med den
21maj.
inre oron och lofvade att inom tre veckor
utbetala trettio tusen pund sterling i reda
penningar samt att inom de nårmaste
dagarne afgifva yttrande om alliansen.
Dessutom antydde de, att de beslutat
att med svenskarne träffa öfverenskom-
melse att antingen på tro och lofven
utfåsta sig att, så mycket i deras för-
måga stod, hjålpa konungen eller ock,
om detta icke skulle befinnas tillfyllest,
utgifva en viss summa, som forhållan-
dena kunde tillåta, med villkor att om
mot all forvåntan de icke skulle blifva
i stånd att betala beloppet, de icke
måtte hållas som löftesbrytare, då de
icke ville lofva mera ån de kunde hålla.
Vid sitt fålttåg i Flandern fåste de stor
vikt, då spanjorerna dårigenom skulle
förhindras att komma Osterrike till hjålp.
Men då svenskarne icke låto afspisa
sig med fagra löften utan yrkade på be-
ståmdt besked om huru mycket eng
elsmånnen ville låmna, stållde desse 1
utsikt, att det nya parlamentet skulle
visa sig vålvilligt i fråga om bidrag;
utan parlamentets beslut kunde Crom
well icke förplikta sig till några sub
sidier. Det stod emellertid i vida faltet,
huruvida icke det nya parlamentet liksom
det senaste skulle komma att låmna
saken oafgjord.
Ännu en sammankomst mellan sven-
2$7,1
skarne och engelsmånnen kom till stånd,
hvarvid de senare som vanligt sökte
öfvertyga de förre om sina goda afsikter,
hvarjåmte de ville utverka sig ett er-
kånnande af konungen, att han skulle
åtnoja sig med hvad England redan ut-
rättat till sjöss mot spanjorerna och hvad
de för nårvarande gjorde i Flandern till