137 / 401
1658. och att konungen skulle äga frihet att sade han okunnighet om hvarpå saken 1658.
öka eller minska sina trupper. Men då hakat upp sig samt befallde Thurloe all-
svenskarne sporde, hvad engelsmännen varligen att afsluta den, men denne fann
tänkt göra, frågade de senare i sin ord- sig foranlåten till ännu längre uppskof.
ning, om icke det krig, som Cromwell Då Cromwell frågade honom, hvarpå
förde i Spanien och Flandern kunde be- allt detta berodde, svarade han, att sven-
traktas som full kompensation for konung- skarne begärde penningar, och man måste
ens expedition. Och då svenskarne sva- undersöka, om man hade någon skyl
rade, att detta icke vore tillfyllest, till- dighet att lämna sådana, om man vore
kännagäfvo de engelska ombuden, att i stånd därtill och om man borde lofva
de skulle underrätta Cromwell därom. något utan att vara viss på att kunna
Några dagar därefter afgåfvo de till de hålla sitt löfte. Samtidigt insjuknade Crom-
svenska sändebuden en forklaring, som wells dotier, hvilket gaf anledning till
de emellertid endast ville hafva betraktad ytterligare uppskof. Nieupoorts ankomst
såsom provisorisk. Häremot framhöllo från Holland bidrog i sin mån att afkyla
svenskarne nödvändigheten af att icke engelsmännen och minska Carl Gustafs
forspilla tiden, i synnerhet som man från utsikter. Engelsmännen uppträdde nu
Holland väntade Nieupoort, som ovillkor- mycket afvisande, i synnerhet när talet
ligt komme att motarbeta alliansen. Men foil på penningar. England var också
engelsmännen kunde icke besluta sig för mycket utmattadt, hade att underhålla
att öppna på pungen och skulle helst en armé till lands och hade gjort frukt-
velat tå slut på saken, utan att det kostat lösa expeditioner till sjöss. Enskilda, som
dem något. De voro så öfvermodige, ägde förmögenhet, ville icke utsätta sig
att de ansågo sig kunna fordra subsidier för risk utan först se, huru Carl Gustafs
af andra utan att själfve behöfva lämna foretag skulle utfalla, och handia därefter.
16juli.
några. Vid den tiden begaf sig Crom- Thurloe omtuggade ständigt, att engels-
well till Hampton Court, hvilket vållade männen icke kunde utfästa sig till några
ytterligare uppskof. Svenskarne under- subsidier fore parlamentets sammankomst,
läto emellertid icke att pådrifva penning- men om man ville lämna åsido penning-
sakens afgörande, hvarvid engelsmännen frågan, stode han redo att reglera de
bragte affären med kurfursten af Bran- andra punkterna. Vid denna tid afled
denburg på tal, framhållande, att då ko- Cromwells dotter och hans egen hälsa
nungen vägrat kurfurstens sändebud au- var vacklande. Nieupoort fortsatte allt-
diens, var detta ett tecken att han tänkte jämt att misstänkliggöra Carl Gustaf för
anfalla honom, hvilket Cromwell icke engelsmännen, framhållande att denne ville
kunde tillåta. Sedan de blifvit lugnade behålla Preussen och underkufva Danzig
i detta afseende, utlofvade de en ny för- och Lübeck för att göra sig allharskande
klaring. Det var för öfrigt ingen hem- på Östersjön. Och mindre tyngande skal
lighet, att kurfursten af Brandenburg be- skulle varit tillräckliga för engelsmännens
gagnade sig af holländarne för att för tvekan, då de i det stora hela icke voro
engelsmännen misstänkliggöra konung- benägne för alliansen.
ens planer.
§ 82. De omständliga forhandlingarne
Då Cromwells uppehåll på Hampton med engelsmännen och desses upprepade
¡ongSamma
Court syntes de svenska sändebuden allt- undanflykter hade för länge sedan ut-
forhandling
23juli.
fbr långt, begåfvo de sig dit för att an- tröttat konungen, och han foreholl Mea-
an^
hålla, att Cromwell skulle med trupper dowe i häftiga ordalag denna förhalning
och fartyg bistå konungen, i händelse af saken. Vid underrättelsen härom syntes
holländarne sökte hindra hans planer, engelsmännen något bestörte och bragte
Cromwell lofvade det, ehuru han uttryckte åter forhållandet med Brandenburg och
sig i ganska allmänna ordalag, och då Danzig på tal, men rörande subsidier in-
svenskarne önskade, att han skulle ut- skränkte de sig till tomma ord. Slutligen
tala sig något närmare om alliansen, låt- frågade de, om man icke utan vidrörande
S I 2
F E M T E B O K E N