139 / 401
1 6 5 8 .
20
j u li.
Forhandling
viedPolen.
22januari.
Vid Jephsons uppbrott for återresa tili förr än de erhållit vederbörliga pass från 1658.
England framhöll konungen für honom Polen, Österrike och Brandenburg och
nödvändigheten af att formå Cromwell konvoj af svenske och polske soldater
att hålla holländarne i tygeln, då desse ordnats. Såsom fredsmåklare skulle de
missunnade honom hans framgångar i Lumbres i forstå rummet fungera och
Flandern. Cromwell borde äfven intaga holländarne, om de darom hos konungen
Emden, hvartill konungen ville vara ho- gjorde vederbörlig anhållan. Kurfursten
nom behjålplig. Om detta aflupe lyckligt, af Brandenburg hade icke begärt att vara
borde han gå langre inåt landet och medlare och han ansågs icke så oum-
äfven angripa Meppen. Dårigenom kunde barlig vid förhandlingarna, att han därför
österrikarnes värfningar förhindras iWest- af konungen borde anmodas. Likväl säg
falen, hvarifrån de brukade skicka folk konungen gärna, att han blefve satt i
tili spanjorerna i Nederländerna. Och på tillfälle att vid förhandlingarna bevaka
detta sätt skulle äfven konungen blifva sina intressen, samt att han blefve i freden
hulpen och få trygghet från det hållet, inbegripen, hvarom konungen också vid
så att han med desto större kraft kunde sammankomsten mellan Schlippenbach
gå löst på Österrike. Emellertid inträf- och Schwerin hade låtit gifva kurfursten
fade händelser, som omintetgjorde denna förhoppning.Beträffandeförhandlingsplats
plan.
i Preussen var det konungen likgiltigt
§ 84. Vid ingången af detta år hade hvilken valdes, blott hans värdighet icke
konungen tre krig på halsen och dess- därvid kränktes, full säkerhet gåfves sän-
utom hade han att vänta fientligheter från debuden och platsen icke valdes så,
Österrike. För att blifva befriad från en att förhandlingarna utsattes för störande
del af bördorna och afvända faran från inverkningar samt att där alla heders-
sitt eget rike ansåg han klokast att fort- betygelser blefve lika for båda parterna,
sätta underhandlingarna med Polen. Blefve hvarom sändebuden ägde att öfverens-
han kvitt polackerna, kunde han med komma med medlarne. Konungen önskade
desto större kraft gå tili anfall på Dan- att förhandlingarna skulle taga sin början
mark. Då skulle också modet hos mos- u förr desto hellre. En omkrets af några
koviterna sjunka och de kunna bekvämas mil rundt om förhandlingsplatsen skulle
till fred, hvarigenom äfven österrikarnes vara fredad för alla krigsoperationer, på
onda anslag skulle förebyggas. Denna det att sändebudens följen äfven som
plan hade konungen under några månader postiljoner måtte kunna fritt och säkert
forberedt genom franska sändebudet de passera fram och åter. I passen skulle
Lumbres, som skickat Akakia tre resor uttryckligen stipuleras, att, därest för-
till polska hofvet, hvarifrån denne berättat, handlingarna visade sig fruktlösa, det
att Johan Casimir och polska ständerna skulle stå sändebuden fritt att afresa
voro böjda för fred, för hvilket andamål hvart de behagade. Vidare skulle till
de också antagit fransmännens såval som förekommande a fotillbörliga anspråk ifrån
holländarnes medling. Senare meddelade polackernas sida man komma öfverens
Akakia äfven polackernas mening rörande om sigill och titel. Till ytterligare säker-
preliminärerna.
het skulle båda parterna tillåtas att såsom
»Till kommissarier vid dessa forhånd- skyddsvakt medtaga ett- eller tvåhundra
lingar förordnade konungen Magnus Ga- soldater. Ehuru man till dämpande af
briel de la Gardie, Bengt Oxenstierna, hetsigheter från parternas sida begagnade
Carl Christoffer Schlippenbach och Anders sig af medlare, skulle det stå sändebuden
Gyldenklou. Till förhandlingsplats före- fritt att ensamme sammankomma for på-
slog kuriursten af Brandenburg Frank- skyndande af förhandlingarna och utre-
furt an der Oder, men af åtskilliga dande af saken. Beträffande den fullmakt,
skäl var konungen mera benägen för som skulle afgifvas af Johan Casimir,
någon plats i Preussen. Kommissari- giorde polackerna det skenbart riktiga
erna hade order att icke begifva sig af, forslaget, att den icke skulle affattas så
S H
F E M T E B O K E N