S_KonugCarlXGustafsBragderII

482

F E M T E B O K E N

1658 . ganska oförbehallsam t L eop o ld s h and 

lingssatt och g ick m ed ty stn ad forbi alla

hans stämplingar m o t freden. D e t h ad e

varit i kurfurs tarnes makt att b eva ra

freden, men nu släpp te de ifrån s ig denna

makt åt dem , som ingen ting m indre on-

skade an fred, och det var tv ifv e lak tig t,

om man efter detta hade a tt vän ta s ig

någon förlikning.

Oaktadt österrikarne och spanjorerna

fått mera än en stö t, hade d e icke för-

lorat hoppet på öfverväldet i Europa och

att kunna lä g g a fjättrar på T y sk a R ik e ts

stander. I själfva verk e t h ad e Österri-

k iska H u se t aldrig v å g a t sm ickra sig

med att deras anspråk på ratten till kej-

sarkronan hade så stärkt stod h o s kur-

furstarne, som under detta interregnum

visa t sig , eller a tt L eop o ld s val sku lle

kunna genomdrifvas, utan hinder a f Ö s-

terrikes egenm åk tigh eter eller riksstän-

dernas klagomål. F ör ö frig t kunde ö s te r 

rikarne icke ö fvertyga s om att S v e r ig e s

intressen någonsin kunde sammanfalla

med deras vidsträckta planer. En sak

b idrog emellertid i icke ringa mån a tt

g ifva dem tillförsikt, de råknade nåmli-

g en på understod a f polacker, m o skov iter,

danskar, brandenburgare och hollåndare

för att förjaga svenskarne från T y sk land

och bryta deras forb indelse m ed T y sk a

R iket. Ö sterrikarne hoppades d essu tom ,

att Frankrike och England , som voro

tillråckligt sy sse lsa tta på andra håll, icke

skulle vara i tillfälle att hjälpa S v er ig e ,

i hvilket fall d et icke sku lle b lifva svårt

att b e seg r a det. Ehuru österrikarnes

affärer icke voro i så synnerlig t g o d t

stånd och ehuru den sv en sk a armén var i

utmärkt skick, voro d e icke m ycket be-

nägne för fred med konungen a f S v er ig e .

D e hade v isserligen ingå tt på underhand

ling men mera för a tt vara kurfursten

a f Mainz till b eh ag än a f verk lig lust

till fred. Em ellertid saknades icke an led 

n ing till förhoppning om en upp gö re lse

i g o d o . D en forstå samm ankom sten hade

o ck så aflupit gan ska väl, och gre fv e Kurtz

b e ty g a d e kurfursten a f Mainz sin tillfreds-

stä lle lse därmed. Han brast för öfrigt

ick e i ifver för saken , då han därigenom

trodd e s ig vinna L eop o ld s b ev å g en h e t

och b lifva u tsed d till und erhand lare mellan 1658.

h on om och k o n u n g en a f S v e r ig e . Ö ste r 

rikarne v isa d e s ig g a n s k a m e d g ö r lig e och

fordrade a f k o n u n g en in te t annat, än

att han ä fven m å tte slu ta fred m ed Polen

och B rand enbu rg . D e e fte r str ä fv a d e inga-

lunda p o lsk a k ronan u tan s ö k te b lo tt sin

e g e n säk e rh e t, h va r till tv in g a n d e nöd och

den nuvarand e stä lln in g en m anade. Or-

sak en hvarför d e i F rank fu rt ick e velat

in låta s ig på n å g o t v id a r e var, att Rej

och d e b r a n d en b u r g isk e m in istrarn e stän-

d ig t lå g o i bakhå ll.

D å fran sm änn en s t o d o i b e g r e p p att

lämna Frank furt, fo r eb råd d e B jörnk lou

dem , a tt d e u te s lu ta n d e s e t t på sina egn a

in tressen , hvarv id a lla d era s sträfvanden

lön a ts m ed e t t s t y c k e p app er , sam t att

de hållit s ig vä l m ed kurfurstarne och

rik sständerna m en ick e m ed e t t enda ord

verka t för sa tis fak tion åt k on u n g en . D e

G ram on t a fr e s te o c k s å b å d e led sen och

sk am sen ö fv e r a tt så b e ty d a n d e penning-

summ or offrats u tan annan er sä ttn in g än

en k lausu l i v a lk ap itu la tion sak ten för att

lu gn a Frank rik e o ch inb illa d e s s folk, att

d e s s k on u n g v o r e b ö jd för fred och ingen

lust hade a tt föra k r ig för k r ig e ts skull.

Em eller tid fö r säk rad e fransm änn en , a tt de

icke sku lle läm na Mainz, d it d e b eg å fv o

s ig från Frank furt, u tan a tt g ifv a Carl

G u sta f försäkran om F ran k r ik e s stad igva -

rande und er stod . A t t d öm a e fter hvad till-

förene p a ssera t, kund e man em e ller tid icke

fästa m y ck e t a fs e en d e v id d e s s a löften .

§ 60 . Ehuru B jörnk lou n ed lad e ett så

Fd m y a d e

kraftfullt a rb e te i Frank furt, uppn ådd e han

in tet annat än a tt n å g ra få ord utan

ß rs0ning

vidare b e ty d e ls e in flö to i va lkap itu la tion s-

med kejsaun.

ak ten , och från ö ste r r ik a rn e s sid a sy n te s

in tet annat vara a tt fö rvän ta an krig.

K onun g en a n så g ick e d e s to m indre, att

tanken på en fo r son in g ick e b o rd e upp-

g ifva s, på d et a tt han å tm in s to n e sku lle

förvärfva s ig vä rld en s erkänn and e for

ho fsam het och jäm nm od . H an b efa lld e

därför B jörnk lou a tt, d ä r e st n å g o n u tsik t

till fram gång sk u lle y p p a s ig , b e g a g n a

s ig a f Peñarandas fo rm ed lin g , und er fram-

hållande a f a tt d e t v o r e för S p an ien och

Ö sterrike till fordel a tt hå lla vän sk ap m ed

S v er ig e . Han sku lle försäkra, a tt k onu n g en