109 / 401
F E M T E B O K E N
1658 . D e kejserlige svarade, att om de b lo tt
finge kannedom om hvilken satisfaktion
konungen åstundade, skulle de forsoka
att formå polackerna till fred, men i
Preussen skulle kurfursten icke tillåta
svenskarne att få fast fot. Hårtill gen -
målde Bjornklou, att om de insåge, hvilka
farliga planer kurfursten a f Brandénburg
hade i sinnet, skulle de såkerligen blifva
ofvertygade om att han forverkat P reu s
sen. D e kejserlige antydde, att de nu
nårmast skulle tånka på en u tvåg att
komma till råtta med sina bundsforvan
ter. E fter att å om se sidor hafva be-
tyga t sitt intresse for freden å tsk ildes
man. D e t tyck tes, som om de k ejser
lige framforallt sok t att utforska B jorn
klou, fastån de icke gårna ville hora talas
om konungens stråfvan for fred, och de
låtsades under flere dagar icke heller
om utvåxling a f fullmakterna, ehuru de
a f N ils Brahes ankom st till Frankfurt
val kunde forstå, att kqnungen m enade
juli.
allvar med forhandlingarna. D e t fornåm-
sta skålet, som afholl dem från forhand
ling, syn tes vara fruktan for att Polen
och Brandénburg i an ledn ing håraf sku lle
fatta några m isstankar och fore dem ingå
forbund med S v er ig e , hvarefter osterri-
karne skulle blifva låmnade i sticket. D e tta
yttrade Kurtz helt ofortåckt, hvarpå
Bjornklou svarade, att om forlikning lå g e
kejsaren om hjårtat, vore denna fruktan
ob efogad , ty polackerna kunde icke lita
på egn a krafter utan hade b eh o f a f an
dras skydd , och om osterrikarne nu
gjorde sla g i saken , sku lle polackerna
aktningsfullt boja sig. K ejsaren hade icke
heller någon an ledn ing att fåsta a fseende
vid de till Brandénburg gifna loftena.
Fredrik von Jena hade såsom kåndt y ttr a t:
Furstar hålla ej aftal långre, ån som år
fordelaktigt for dem sjålfve. Kurtz lo fvade
emellertid att tala nårmare med kejsaren
om denna sak i Wurzburg. Sam tid ig t
sad e han till Boyneburg , att om kurfur
sten vid borjan a f valet som villkor for
L eop o ld s val framstållt forslag om fred
med S v e r ig e , så skulle denne blifvit
tvungen att an taga detta villkor, dårtill
n odgad for att uppehålla sk en et infor
bundsforvanterna. Men då kurfurstarne
försumm at d e tta tillfälle, m å ste kejsaren 1
hårefter g å fö r sik tig a r e tillv ä g a för att
ej ank laga s for a tt låm na bund sforvan
terna i stick e t o ch en d a s t s e på egn a
fördelar.
Em eller tid y rk ad e kurfursten a f Bran
d enburg fortfarande på a tt k ejsa ren sku lle
utfårda
m a n d a ta a v o c a to r ia
m o t k onungen
a f S v e r ig e . K e jsa r en h å n sk o t sak en till
ku r fu r stek o lleg ie t, som fortfarande vid-
höll, a tt k onu n g en h ad e s ö k t forlikn ing
m ed Ö ster rik e m era ifrig t ån som sträng t
ta g e t ö fv e r en s stäm d e m ed hans vårdig-
ö
o
het. Icke d e s to m indre rö s ta d e kurfur
starne a f T rier, B a y ern , S a ch s en och
Brandenburg för m an d a te ts pub licerande,
dock i sv å fv an d e o rd a la g , m o t alla, som
t o g e tjånst i k r ig m o t n å g on a f T y sk a
R ik e ts Ständer. D å r em o t o p p on e r ad e sig
kurfurstarne a f Mainz, K ö ln och Pfalz,
em edan d e t var ty d lig t för en och hvar,
att end a st k onu n g en a f S v e r ig e å sy ftad es
g en om ett d y lik t påbud , då ing en inom
T y s k a R ik e t u tom kurfursten a f Bran
d enburg hade n å g on strid m ed konungen
a f S v e r ig e . D e t v o r e ej rått, att k o
nungen sårsk ild t u tp ek a d e s i dy lika edikt,
då han erbjud it s ig a tt underhan dia om
fred och forlikn ing. Man kund e ej heller
döm a om h v em -som hår varit anfallande,
då brandenbu rgarn e ick e fo r eb rag t några
orsak er till tv isten . K o n u n g en hade lika
rått som kurfursten a f B randenbu rg att
råknas till T y s k a R ik e ts Ständer, och då
den förre b e k la g a t s ig , a tt den senare
börjat underhand lingar för an g repp på
S v e r ig e s ty sk a p ro v in se r , v o r e e tt i svå f
vande o rd a lag a ffa ttad t ed ik t m era till
k onun g en s formån ån till kurfurstens a f
B randenburg ; såd an a b e s lu t kund e for
ö frig t ick e a n s e s la g lig a , då aflaren rörde
Brandenburg o ch kurfursten r o sta t i eg en
sak . Em eller tid då d e fyra kurfurstarne
en ständ ig t v idh ö llo sin m en in g , och de
u tg jo rd e p lura litet, ö fv e r läm n ad e s beslu-
te t till kejsaren .
K ejsaren h ad e haft för a fsik t att ånnu
å tta dagar kva rstann a i Frank furt, men
sedan han fått v e tsk a p om B rah es an
k om st, b e g a f han s ig sk ynd sam t i vå g
och a fb rö t underhand lingarna , framkas-
tande a tt han h ittilis haft tillråck lig t med