104 / 401
F E M T E B O K E N
1658. fint for att p å sk yn d a v a le t, o ch i sjä lfva
verket g ick o ck så sak en ra sk t framåt,
oak tad t k onu n g en ännu ick e k la rg jo rt
sitt m ellanha fvande m ed ö ste rr ik a rn e .
D e ss e hade redan d rag it på sin sida
bröderna von F ü r s te n b e r g , h v ilk a fått
Gratifikation för a tt å fven so k a v inna kur-
fursten a f K öln . Men p en n in gn öd en var
tryckande för kurfurstarne likavå l som
for L eop o ld , o ch alla tan k te en d a st på
att få vanda h em . Å andra sidan a rb e tad e
fransmån, sv en sk a r och p o la ck e r a f alla
krafter på a tt få v a le t u pp sk ju te t. R ej
intrigerade h o s kurfursten a f S a ch s en för
uppskof, tilis fred m ellan S v e r ig e och
Polen b lifvit in g ån g en , und er d e t a tt ö s te r
rikarne s ö k te vän sk ap och forbund med
m oskov iterna m o t P o len . D e fö r sö k te a tt
formå m o sk o v ite rn a a tt a fstå från an-
språken på P o len s krona till form ån för
Carl Josef, L e o p o ld s b rod er, m o t a tt de
skulle få en del a f L itauen . M en en sådan
styckn ing a f P o len kund e m ed fora led-
samma följder för ad e ln s frihet och för
grann folken. B jörnk lou a rb e tad e o ck så
ifrigt för u p p sk o f m ed v a le t, tilis ko-
nungen sku lle h inna få sa tisfak tion , och
därvid u nd e r stod d e s han a f kurfurstarne
a f Mainz och K ö ln . D e tta sk u lle o ck så
n og hafva ly ck a ts , d a re st kurfursten a f
Sach sen v e la t förena s ig m ed dem .
15jum.
Ö sterrikarne m en ad e em e ller tid icke
allvar m ed sina und erhand lingar m ed ko-
nungen . B jörnk lou h ad e k omm it ö fver
en sk rifvelse, som han g e n a s t fö r ev isad e
kurfursten a f Mainz, h v ilk en i sin o rdn ing
visade dem för Kurtz, m ed uppm an ing
att b e g a g n a tillfället a tt a fvända en fara,
som h o tad e Ö ster rik e . S am tid ig t spridde
Björnklou b land rik sstånd ern a s ombud
en sk rifvelse, som k on u n g en lå tit sända
kurfursten a f Mainz, h v a ra f d e s s e to g o s ig
an ledn ing a tt uppm ana ö sterrik a rn e till
en förlikn ing i g o d o m ed k onun g en . Men
österrikarne fo r eg å fv o , a tt B jörnk lou lis
tig t u tspridde ryk ten om sv en sk a rn e s be-
nägenhe t för fred, under d e t a tt d e s s e
i själfva v erk e t v o r e fast b e s lu tn e a tt an-
falla Ö sterrike. N ils B rahe, som då vån-
tades så som sänd ebud till Frank furt,
sku lle h elt säk er t m ed föra andra order,
ty hvarför sk u lle han komm a , om Björn-
k lou h ad e b e ståm d a order? På d etta så tt 1658 .
pådrefs va le t, m edan fredsforhand lingarna
trådd e i bakgrund en .
Em eller tid g ick e tt ryk te, a tt konun gen
22
jun i.
v o r e a tt å terforvån ta till T y sk lan d , h v il
k e t m y ck e t g la d d e d em , som on skad e
freden s vidm ak thå llande. Men d etta våck te
ej ringa b e s to r tn in g h o s osterrikarne,
hv ilk a v o ro upprorde o fv er span jorernas
n ed e r la g vid D unk e rqu e och nu befarade
e tt fo r e stå en d e k rig m ed k onun g en , un
d er d e t a tt d e ick e hade n å g on vidare
fo rhoppn in g a tt kunna draga D anm ark
m ed på sin sida. O sterrikarne voro o ck så
m y ck e t m issn o jd e med a tt va le t g en om kur
fursten a f Mainz å tgo rand en h ittilis upp-
sk ju tits. H o g e lig e n uppb rag t var P eñ a
randa, som p å stod , a tt kurfursten sa g t,
a tt han ick e sku lle tillåta, a tt en kejsare
k ree rad e s a f en sp an sk m in ister, och han
å terfordrade efter va let a f B o yn ebu rg och
a f kurfurstens broder, von Schonborn ,
en an v isn in g på ly ftande a f en v iss summa,
som låm na ts till dem for befordrandet
a f L e o p o ld s val. O sterrikarne b esk y lld e
o ck så kurfursten a f Mainz for att hafva
d rag it fransmån och sv en sk a r till Frank
furt o ch p åverk a t dem till va lets upp-
sk ju tand e sam t for a tt hafva under sistlidne
v in ter afrådt L e o p o ld från att angripa
k onun g en , då denne m ed hela sin armé
var s y s s e ls a tt i Danm ark . D å hårigenom
osterrikarn e drag it s ig tillbaka och riktat
h ela sin uppm årksam het på va let, hade
kurfursten a f Brandenburg icke heller
kunna t k omm a danskarne till hjålp. S ku l
den till D anm ark s o ly ck o r och till att
k onun g en nu stod redo a tt m ed en stark
arm é rycka in i T y sk lan d hv ilade dårfor
i v erk ligh eten på kurfursten a f Mainz.
Men m o t denna b e sk y lln in g hade kur
fursten ick e svårt a tt forsvara sig . I for
en in g m ed kurfursten a f S a ch sen upp-
m anade han ånnu en g å n g allvarligen
osterrikarn e till forlikn ing med S v e r ig e .
26
jun i.
Men d e s s e lå to allt g å in g en om det
ena orat och ut g en om d et andra, och
alla deras tankar vo ro framfor allt annat
rik tade på råddandet a f Flandern . E tt
fred sbro tt i T y sk land sku lle tjåna denna
sak , och spanjorerna sku lle sedan lått
få hjålp a f osterrikarne såvå l som a f
62