310 / 401
S J A T T E B O K E N
635
¡659 . ryckte fienden narmare o ch b e r ed d e s ig
att på m orgonen g å till anfall, a llt under
det att D e R u y ter s kanon er o a f brü tet sp e-
lade. D e t sv en sk a ry tter ie t s å g s ig ick e
i stånd att forsvara p la tsen utan sand e
en trumpetare till fienden m ed erb judande
att gifva s ig på b illiga v illkor, pa samm a
gån g som fram stålln ing g jo rd e s till D e
Ruyter att upphöra med sk ju tn ingen . Men
i sitt ö fverm od a fs lo g fienden d e tta e r
bjudande och fordrade kap itu la tion på
nåd och onåd. Horn u ttå g a d e då ur stad en
med tre tu sen ry ttare, som han öfver-
lämnade åt fienden tillika m ed d e d an sk e
fångar och fanor, som ta g its i striden .
D e sv en sk e so lda tern a b le fv o förde lad e
på de allierades trupper, men officerarne
behöllos som fångar, hvarforu tom fienden
kom i b e sittn in g a f fyrtio a f ry tte r ie ts
fanor och tjuguå tta a f fo tfo lk e ts sam t e tt
stort by te. Bland fångarne befunno s ig
Horn sjålf, g re fv en a f W a ld e ck , W e y h e r ,
härtig Johan A d o lf a f W e im a r och Conrad
Christoffer K ön igsm arck , a f hv ilka d e två
siste tillfånga tag its vid fo r e g å en d e d a g s
drabbning. T io ö fverstar och m ån ga andra
officerare und erg in go samm a öd e. An -
talet döde på sv en sk a rn e s sida upp g ick
till omkring två tu sen , b land hvilka befunno
sig generalm ajor B ö ttich er och några
officerare a f la g re grad . P fa lzg refv en a f
Sultzbach och S ten b o ck vo ro de enda,
som lyckades rådda sig . D å de ick e s å g o
någon u tväg a tt kunna försvara N y b o r g
och icke hade n ågon u tsik t till. hjälp, fore-
drogo de att u tså tta s ig för faran a f en
osåker flyk t framför a tt ö fverläm na s ig
åt en såker und ergång . D e g in g o om bord
på en slup, p a sserad e under na tten forbi
den hollåndska flottan och an lånde till
Korsör, dår de för k onun g en a fgå fvo rap
port öfver n ed erlaget.
F ienden förlorade h ö g s t femhundra
man och d essu tom stup ad e ö fv e r s te B oth ,
en generalm ajor, en ö fv e r ste lö jtn an t, tre
ryttmåstare, p o lsk e gen era len P ia sezyn sk i
och hollåndske kap ten en H emm em a . Upp -
b låste a f denna s e g e r v ille d e a llierade
nu g å till anfall på sv en sk a rn e på S jålland ,
1 synnerhet som de trodde, a tt d e s s e sku lle
vara fu llständ igt m od lö s e efter d et lidna
nederlaget. D e s ö k te ö fv e r ty g a D e R u y ter ,
a tt den korta öfverfarten dit vore syn- 1659 .
n erlig en lått, men denne vågrade att låna
s ig dåråt, framhållande att årstiden var
för lån g t framskriden, att isen var farlig
för fartygen och att proviant saknades.
S ann ingen var, att holländarne voro nöj-
de, om S v e r ig e komm e till fred utan att
b lifva helt och hå llet tillin tetgjordt. D e hade
ick e g löm t D anm ark s trakasserier under
d e s s ly ck od a g a r och de fruktade för öfrigt
H u s e t Ö sterrik e s öfverm ak t i Tysk land .
E b e r ste in återforde därför sina trupper
till H o lste in , Schack stannade kvar på
F yn med de hollåndska trupperna och
D e R u y ter låt föra till Köpenhamn en
sto r del a f transportflottan .
D e tta n ed erlag grep Carl G u sta f i h ö g
grad , men det n ed s lo g icke hans mod,
utan han tänk te oupphörligen på att taga
revanche. F ör a tt bå ttre kunna försvara
S jålland b ehö ll han kvar de trupper, hvilka
han tånkt sånda till Pomm ern , och han
b eord rad e ö fverstelö jtnan t Butler att från
L ange land till Lolland öfverföra ryttare
m ed sad lar och vapen men utan håstar.
K onun g en underlåt icke heller n ågo t
för a tt sä tta de öfriga öarna i försvars-
tillstånd . K on fiden tiellt g a f han E rikD ah l-
b e rgh order om nya fåstn ingsarbeten vid
K ronbo rg , S tah l fick enahanda order
beträffande K jö g e , W ijck för Korsör
och andra för N yk jöb in g på Fa lster och
R udk jöb in g på Langeland .
§ 5 7 . M edlarne hade icke förr fått
Konungens
und errå ttelse om håndelserna på Fyn , förr-
mening om
ån de b eg å fv o s ig till H elsin gö r , öfver-
ty g a d e om att konungen nu sku lle låna
¡4
november.
v illig t öra till deras forslag. Men de m iss
to g o s ig dårutinnån, ty konungen , som
ick e v ille låta någon tro, att han för-
lorat m od et, v isade s ig lika fast som till-
förene och g a f sina komm issarier order
a tt icke g ifva vika utan fortsåtta under-
hand lingarna utan fruktan. T y om de
v isad e sådan , sku lle d et icke förbättra
stå lln ingen , och då den framskridna års
tiden var e tt hinder för n ågo t mera
b e tyd and e fo r e tag från fiendens sida,
hade k onungen v id tag it sådana anstalter,
a tt om fienden ville vidare framrycka,
sku lle det icke vara svårt att m o tahon om .
Men komm issarierna sku lle in tet underlåta