S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J A T T E B O K E N

1659. fred med dem, under d e t att de sku lle

åga fritt val att an ta g a eller forka sta

fredsforslaget efter alla in triger, som d e

tillåtit sig för att hindra förhand lingarna.

Med ett ord, om ho llåndarne v ille vara

råttvise, borde de icke få sta m indre a f

seende vid k onun gen s k la g om å l ån vid

ilendens intressen .

Forhånd-

60. Efter underhand lingen b e g å fv o

lingarna

sj„ <je holländske m ed larne till K öp enh am n

åUrfccmber'

att l)ear^eta k onu n g en a f D anm ark

för freden. T erlon och en g e lsm ån n en fort-

foro att uppmana Carl G u sta f a tt utan

forbehåll an taga H a a g k o n s e r ten s stip u la 

tioner, men konungen fann d e t ob illig t,

att han skulle tv in g a s dårtill, då v a le t

låmnades hans fiende ö p p e t a tt efter b e 

hag antaga eller förka sta d e tta fo r slag ,

och svarade endast, a tt han v o r e b eredd

att förhandla på grundva l a f R o sk ild e -

freden, om b lo tt k onun g en a f D anm ark ,

som hittilis icke v isa t n å g on b en å g en h e t

för freden, v isade samm a g o d a vilja och

beståmde tid och p lats för å terupp tagan -

det af förhandlingarna. S ed an ho llåndarn e

åndamålslost förspillt några dagar i Ko-

december,

penhamn, b egå fvo de s ig p å T e r lo n s upp-

maning åter till H e ls in g ö r men utan a tt

medföra någon fork laring rörand e preli-

minärerna. Dårfor u pp sa tte d e s v en sk e

kommissarierna e tt fo r sla g till fred och

öfverlade dårom m ed m ed larne sam t v ille

försöka, huru lån g t man kund e k omm a

på denna våg. I d etta u tk a st å terfordrade

konungen Bornholm och så som sa tis fa k 

tion för öarna, som han sku lle låmna, och

för Trondhjem, som han sk u lle aftråda,

begårde han A k ershu s am t, L ister, M andal

och N edenes sam t tio k r ig sfa r ty g och

Würden i h ärtigdöm et B rem en på denna

sida om W ese r. Men han sk u lle a fstå

från Würden såvå l som B ornho lm och

Guineaanspråken, om danskarne v ille till

honom aftråda A k er shu s. S ed an m ed larne

fått del a f d etta u tkast, v isad e S id n ey

och hollåndarne uppenbart m issn ö je dår-

ö ver, vare sig a f fien tlig t sinn e m o t s v e n 

skarne, eller på anstiftan a f fienden for

att få förhandlingarna a fbru tna e ller för

att injaga skråck h o s sv en sk a rn e och kun-

na e in a> hvad de till nackdel för s v e n 

skarne men till fördel för danskarne yrka t

på. Ja, S id n ey v isad e s ig så uppretad, 1659 .

a tt han ick e en s ville höra talas om hvad

som redan var mellan båda parterna

ö fv e r en sk om m e t rörande Sund et utan för-

k a stad e det så som ett ny tt förslao-. Han

v ille ock g ö r a ett m o tförslag , men detta

a fsty rd e s a f S lin g elan t, och utan att taga

26-27 dec

några som h e lst skål v isade han s ig dag-

hån d a g alltm era ov ån lig mot konungen .

O ch hollåndarne voro d et icke mindre

o ch tillåto s ig stickord och tillmålen, som

1 ingen mån s to d o efter danskarnes.

B etråffande den andra artikeln ville m ed 

larne ick e g å in på förbud för fråmmande

k r ig sflo tto r att p a ssera Sundet, med min

dre undan tag g jo rd e s för England och H o l

land, hvilka lånder dårutinnan sku lle åga

full frihet. D e erkånde v isserligen , att k o 

nungarn e a f S v e r ig e och Danmark på

grund a f deras sta ters b e låg enh e t voro

herrar ö fver Ö stersjön , och de förklarade,

a tt de g jo rd e icke anspråk på några råt-

tigh e te r dår. Men de an sågo icke, att man

kunde vå g ra dem tilltråde dit utan att

på samm a g å n g vara fiende till d e ssa lånder

och våld fora s ig på vånskapen , hvilken

d e båda konungarn e nu ty ck tes vilja stårka

g en om den fred, hvarom förhandlades.

D e framhöllo ock så , att ett dylik t forbud

ick e vo re i ö fv e ren sstämm else med den

garan ti, som de tre staterna stod o i be-

red skap a tt iklåda sig . T y huru sku lle i

h ånd e lse a f ett krig i Ö stersjön denna g a 

ranti uppehållas, om de b lefve förvägrade

tilltråde till d etta haf? E ller om de åfven

ik lådde s ig garan ti för freden med Polen ,

huru sku lle de kunna låmna S v e r ig e bi-

stånd , om freden b lefve a f polackerna brü

ten? Ja d et vo re att befara, att dårest

de p a sserad e Ö resund , Danmark sku lle

b etrak ta dem som fredsbrytare och anfalla

dem med krig.

På d etta svarad e de sv en sk e komm is

sarierna, a tt om de komm e som vånner,

b eh ö fd e de icke komm a med armerade

far tyg , och att de därför saknade all

grund att b egåra tilltråde for sina k rig s

flottor. D å handeln vore fri, vore det allde-

le s ob eh ö flig t att konvo jera handelsfartyg

m ed k rig ssk epp , hvilkas ankom st endast

kunde våcka m isstankar. D å engelsm ån

och hollåndare i d etta fall b egård e ett

6 3 9