Previous Page  315 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 315 / 401 Next Page
Page Background

640

S J Ä T T E B O K E N

1659 . undan tag för sig , lå g e det nära tili hånds

att tänka, att orsaken vore, att de sku lle

vara oförhindrade, när lusten folie på, att

anfalla S v e r ig e eller Danmark .

O em o tta g lig e för alla skäl, vidhöllo

medlarne sin m en ing, hvadan sven skarn e

funno för g o d t att heit hallet u teslu ta

denna artikel hellre an att u tsä tta sig för

risken, att medlarne sku lle lyckas däruti

inflicka n å g o t tili S v e r ig e s nackdel. M ed ­

larne yrkade ock så på att afträdelsen af

T rondh jem b le fve tyd ligen u ttryck t, och

att från Skån e och Mailand sku lle undan-

taga s Læ so , Anho lt och Saltholrn för att

förekomma, att sven skarne senare sku lle

kunna framkomma med några anspråk

på dessa. Beträffande den kom pen sa tion ,

som konungen vän tade s ig i N o r g e , för-

k larade S idn ey och Hu ijbert, a tt det vore

en fåfang förhoppn ing och att konungen

icke sku lle få en fotsbredd mark dar, ja

icke ens ett sandkorn; att om ock så D a n ­

mark sku lle g å in därpä, sku lle England

och Holland aldrig tillåta det. D e betrak-

tade s ig som konungen s a f Danmark för-

myndare, och de ärnade icke i denna

an g eläg enh e t framställa n ågo t m edlings-

förslag. V o g e lsa n g tillade, att om man

ock så sk ickade tio sändebud tili Holland ,

sku lle man icke ernå n ågo t vidare, och

hvarken D e W itt eller borgm ästaren i

Am sterdam sku lle v å g a öppna sin mun

i denna sak inför generalsta terna, i syn-

nerhet som tili holländarne förpak tats tull-

inkom sterna inom om förmälda områden.

Han framhöll också , att sedan T rondh jem

råkat i sven skarnes händer, hade tullen

där blifvit höjd, hvilket haft tili följd en

stor m inskn ing i den holländska skepps-

farten dit. D e tta hade ho s genera lsta terna

väck t ett så stort m issnöje, att de n ödga ts

gripa tili sådana m edel, som nu framkom-

mit. Och S idney sad e i en hånfull ton,

att konungen hade tag it Bohus för att skyd-

da Västergö tland , nu ville han hafva Akers-

hus tili skydd för Bohus, och om han val

komm e i besittn ing däraf, sku lle han under

förevändn ing a f att skydda Akershus for-

dra S tavanger och så vidare B ergen till

skydd för S tavanger och slutligen T rond ­

hjem till skydd för B ergen . G enom T erlon

fick man veta, att fransmännen och engels-

männen förberedd e en allians, hva rig en om 1

de, under föru tsä ttn in g a tt freden g ick

om intet, öm s e sid ig t sku lle förb inda s ig

att nästkomm ande vår upp träda i Sund et

med sina flo ttor och ta g a , hvad de kunde,

sam t dela d etta sinsem ellan . V id S v e r ig e s

anspråk i Gu ineaaffären fa ste s lika litet

n å g o t a fseend e , då d et an så g s , att dan ­

skarne med våld b lifvit tv in g ad e a tt ingå

darpå för att b lifva k v itt de sv en sk a trup-

perna. D e v ille äfven , a tt allt artilleri

sku lle lamnas kvar på d e p la tser, som

sven sk arn e sku lle afträda, och a tt k on u n g ­

en a f Danm ark sku lle b ehå lla tite l ai Gö-

th es konung , lik som e n g e lsk e konun gen

alltjämt b eh ö ll titel a f F rankrike, ehuru

en gelsm änn en ick e ä g d e en b it a f d etta

land. S v en sk a rn e s alla invändn ingar voro

utan verkan och n å g o t m ed lin g sfö r sla g

framkom icke från m ed larne. D e t sv en sk a

u tka stet, som S id n ey em o tta g it, försedde

han med randanmärkningar och sk ickad e

det åter till sv en sk a rn e, h v ilk et ö fverm od i-

g a b e te en d e m y ck e t förtörnade k onun gen .

M ed larnes barska upp trädande skräm de

de sv en sk e komm issarierna till att af-

g ifva en skriftlig fork laring a tt afträda

T rondh jem och sen a re ö fversända afträ-

d elsein strum en tet, en ä tgärd , som var

så m ycke t m indre påkallad , som m ed larne

i ingen punk t g å tt k onun g en till m ö tes.

K omm issariernas å tg o rand e m issh agad e

h ö g e lig en k onun gen , då d e därigenom

bund it h onom utan a tt på samm a g å n g

skaffa honom den säk erh et, som han be-

gärt, och för öfrig t hade han förbjudit

sina komm issarier a tt exp ed iera någon af-

trädelsehand ling. D ärför lät k onun g en af-

g ifva en m o tförk laring och å terkallade

sina komm issariers fork laring, så som va-

rande afgifven m o t hans order. D ärjäm te

förehö ll han på d et a llva rliga ste sina k om ­

m issarier a tt öfverila s ig m ed några for­

k laringar, innan man b lifvit med m ed larne

en se om förhand lingssä ttet. I de redan

affattade punkterna sku lle de ick e tillåta

någon ändring, innan de hänsk ju tit frågan

till konungen , som hade an svaret för verk-

ställandet a f alla b e slu t och m å ste s e till,

att in tet sk edde , som v o r e för hans h ö g a

värd ighet kränkande eller för hans rike

skad lig t. Fram förallt sku lle d e sok a åstad-