S_KonugCarlXGustafsBragderII

646

S J Ä T T E B O K E N

1 6 5 9 . hvad som sk ett icke u tgå tt från officiellt

håll. Sedan freden med Danmark var

afslutad, hade danskarne sin vana trogn e

fortsatt sina trakasserier och la g t snaror

for svenskarne, hvilket n od ga t konungen

att vånda sina vapen m ot Sjålland. O rsaken

till detta fålttåg hade konungen m eddela t

republiken och gjort alla slag s vån liga

erbjudanden sam t åfven lo sg ifv it de hol-

lånd ska fartyg till ett antal a f o fver hundra,

som han hade i sitt våld. Men i stå llet

for svar hade hollåndarne utan foru tgående

m eddelande afsk ickat en flotta, som for-

ofvat alla slag s fien tligheter m ot sv en 

skarne. D å de hollåndska såndebuden

dårefter infunnit sig , hade de blifvit i all

vån lighet m ottagna, men når man sku lle

borja underhandlingarna, v isade det sig ,

att de voro m ycket illa underråttade om

konungens planer och om råttvisan a f hans

sak, forutom att deras order voro sådana,

att de svårligen kunde befordra freden.

Men konungen hade icke dåraf låtit af-

skråcka sig utan nu sk ickat C o y e t for

att nårmare forklara konungen s men ing

och for att soka undanroja all an ledn ing

till m issforstånd, och for detta åndamål

anholl han, att komm issarier m åtte for

ordnas.

C oy e t hade affattat sin framstållning

i svåfvande ordalag for att på forhånd

kunna utforska hollåndarnes stållning, in-

nan man skred till hufvudsaken. Men

ehuru hollåndarne voro u tledsne på kriget

och kånde tyngden a f flottrustningarna,

stållde de sig afvaktande, for att få se

någo t resultat a f de allierades framfart

på Fyn och i Pommern. O ch de g jorde

framstållning både till fransmånnen och

engelsm ånnen , att d e sse sku lle undandraga

konungen all hjålp och hemkalla sina i

sven sk tjånst stående undersåtar, och g e 

nom offen tliga kungorelser befallde de

sina egn e undersåtar att vid risk a f deras

egendom ars sekvestrering låmna den sv en 

ska krigstjånsten . D e , som led sagad e

C oy e t till och från generalstaternas for

sam ling, vågrade att an taga hans inbjud-

n ing till m iddagsmåltid och tillåto sig till

och med att forolåmpa honom med ofver-

mod igt tal om de allierades landstign ing

på Fyn.

B enn ingen hade anm årk t på några ut- 1659.

tryck i C o y e ts fram stå lln ing , som han an

så g sårande. G en era lsta tern a förklarade

då, att repub liken s v å rd igh e t fordrade,

att ett svar a fga fs till C o y e t, h v ilk et borde

framstålla den ringa grund , som fanns

för k lagom å len och a tt h e la sku lden var

konun gen s. S å snart und errå ttelsen om

sv en sk arn es n ed er la g på F y n ingå tt, fåste

hollåndarne ånnu m indre a fse en d e vid k o 

nungen , i synn e rh et som hvarken Frank-

rike eller E ng land låt förmärka n å g o t rått

allvar med a tt h jålpa k onun g en , hvars

planer ock så danskar och brandenburgare

med all makt m o ta rb etad e. D e , som ånnu

stod o på k onun g en s sida, m enad e, att det

vo re for honom k lok a st a tt på hvilket

så tt som h e lst förlika s ig m ed hollåndar

ne och ö fr ig e fiender, då i framtiden

n o g forhållandena sku lle åndra s ig , så att

han kunde ta g a skadan ig en . I m o tsa tt

fall kunde man befara, a tt han g en om

ett förenadt m o tstånd från alla hans fiender

alldeles sku lle g å under, och hans under

handlingar med de ho llånd ska såndebuden

to g o s o ck så så som e tt te ck en på att hans

makt var i sjunkande.

D å C o y e t om näm nde ö fverläm nandet

a f Trondh jem m o t erhå llande a f A k er s-

hus och de d an sk e ad elsm ånn en s g o d s

i Skåne, an tydde D e W itt, a tt hollåndarne

upprik tigt ön skad e, a tt freden m ellan de.

nord iska rikena m å tte k omm a till stånd ,

och att d etta forslag ick e sku lle a f ho llån 

darne m o tarbetas sam t a tt deras såndebud

fått order a tt sök a i g o d o vinna danske

konun gen s m edg ifvand e dårtill. D årom

h y ste man dock sina tv ifve l, då d enne

till H olland afsånd t såndebud för att

verka för k rig ets fortså ttand e, tilis man

återvunnit Skån e, som b e trak tad e s så som

Danm arks hjårta. D e t förefanns o ck u tsik t

dårtill, då S v e r ig e an så g s ick e långre

kunna båra så tunga bördor. Men att .

tv inga konungen a f Danm ark till en dy lik

kom p en sa tion eller att undandraga honom

sin hjålp, tilis han ingå tt dårpå, d etta

kunde hollåndarne ick e m ed g o d t sam-

v e te göra , bundne, som de v o ro , a f

H aagkon ser ten s b e ståmm elser; och for

öfrigt sku lle E ng land kunna ta g a an stö t

dåraf. Därför an såg D e W itt, att k onungen