325 / 401
650
S J Ä T T E B O K E N
1659. nungen a f Frankrike alla sina sändebud underkastad t, huruvida d enna sk rifvelse 1659.
att ännu verksammare an förut stöd ja var understruken eller äk ta.
S v er ig e , som förlorat en så utmärkt ko-
§ 67 . S ed an de k e js e r lig e g jo r t e tt
De kejserliges
nung, hvars son han v ille g ifva b ev is fruk tlöst anfall på F y n och då de icke
på den stora vänskap , som förbundit v å g ad e lita på den h o lländ sk a flottans
honom med hans h ö g e fader. O ch tili hjälp, b e g a g n a d e de en annan u tv ä g för
S v e r ig e s stander riktade han en upp- att formå sv en sk a rn e a tt lämna Danm ark ,
maning att nu uppträda med samma fast- i det att de g in g o tili anfall m o t Pomm ern ,
het som efter G u sta f A do lfs död. V idare K ejsaren in såg , att en erö frin g a f Fyn
ho tade han de T hou att rappelera honom , icke sku lle ly ck a s, med m indre svenskar-
om denna längre uppträdde på det satt, nes härstyrka dar b le fv e m inskad . D å ett
som gifvit C o y e t an ledn ing tili k lago anfall på Pomm ern v a r e n öpp en kränkn ing
mål. D e T hou började då tala i en a f w estfa liska freden , m å ste någon före-
annan tonart, och holländarne slu tade vändn ing för an fallet g ifv a s och man lät
upp med att yrka på Bröm sebro fredens därför utsprida, a tt re g e r in g en i G lückstad t
uppratthållande, som danskarne sök te ho s kejsaren hade anhållit om sk ydd m ot
genomdrifva.
sven sk arn es iien tligh e ter , tro ts a tt sagd a
Kejsaren var fortfarande fö g a b en ag en reg er in g vägra t an taga anbud et om neu-
för fred, men Colberts bem ödanden , un- tralitet. T ill kurfursten a f Mainz och andra
derstödda a f kurfurstarne a f Mainz och riksständer aflätos sk rifv elser a f innehåll,
Köln, b rag te det därhän, att äfven han att konun gen läm nat fo r sla g e t om fred
slu tligen förklarade sig böjd för fred och med Po len utan a fse en d e , och a tt kejsaren
för att sven skarnes rättigheter i T y sk - fö r e to g infallet i Pomm ern end a st för att
land skulle lämnas okränkta. E fter denna tv inga konun gen tili fred och ick e för att
deklaration reste Colbert tili D an zig för dar ta g a några p la tser i b e sittn in g . D enn a
att påskynda freden med Polen . Medan skrifvelse sk ickad es a f kurfursten a f Pfalz
man var sy s s e lsa tt därmed, ingick under- tili konungen , som g rund lig t och ingåend e
rä ttelse, att holländarne lag t b e sla g på vederlade den. K ejsaren h ad e o ck så fram-
några sven ska fartyg, hvilket föranledde kasta t den b e sk y lln in g en , a tt man vela t
en skarp och hotfull pro test från konung- u te stän ga h onom från förhand lingarna i
en a f Frankrike som på samma g ån g Danmark , ehuru han ick e kunnat vara i
förklarade, att han icke skulle ö fverg ifva okunn igh et om P ia a gk on ser ten s bestäm -
S v erige. H elt öppet u ttalade sig de T hou m elser, hvilka a f konun gen ick e g odk än ts.
på enahanda sätt, men ensk ildt an tydde A lld e les som om de fö r eb rag ta förevänd-
han för sina vänner, att konungen s a f ningarna varit tillräck liga och som om hans
Frankrike skrifvelse endast var tillkom - foretag sk edd e i T y s k a R ik e ts namn,
men för att rädda sk en et och fram tvingad kallade han sina trupper en riksarm é,
a f Björnklous obehärskade uppträdande. stämp lade konungen så som rik sfiende och
I själfva verket voro konungen och Ma- förklarade alla, som v o ro i sv en sk krigs-
zarin icke alls S v e r ig e b evågn e , hvars tjänst, fågelfrie.
mak tutvidgning de icke kunde tillåta.
D e allierades trupper d r o g o s nu från
Underrättad om detta tilltag a f de Jylland och H o lste in , dar end a st Q ua st
Thou , b ek lagad e sig Björnklou däröfver, kvarlämnades m ed fyra k e jse r lig a och
hvilket åsamkade det franska sändebudet lika m ånga brandenburg iska reg em en ten
en skarp tillrättavisning. Men de T hou tillika med n å g o t p o lsk t m anskap . V id
förevisade sina vänner en annan skrif- fram tågandet p lundrades land tom rådet i
ve lse från Mazarin, hvaruti bland annat trakten a f W ism ar och N euk lo ster . Mar-
stod , att de Thou icke behöfde fästa derfelt, som var komm endan t i W ism ar
sig vid tillrättavisning en , och att sven - och som hade k onun g en s order a tt icke
skarne kunde aldrig förnöjas. Ehuru företaga n å g o t m o t de allierade, fick då
dylikt tillvägagäng ssä tt icke var stridande befalln ing att gö ra dem all skada han
m ot kardinalens karaktär, var det tvifvel kunde.