S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E

b o k e n

6 4 5

1659. Danmarks b ek o stn ad ; a tt lö ften a tili här-

tigen a f G o ttorp sku lle infrias och sam r eg e-

ringen i H o lste in afskaffas, då den alltid

g jorts tili förevändn ing för a tt sto r tå

härtigen, som i sa tisfak tion sku lle erhålla

R end sborg . Om denna sista punk t sku lle

C oye t dock icke bedrifva några officiella

forhandlingar m ed ho lländarne u tan af-

vakta ett läm p lig t tillfälle a tt fram ställa

denna fordran.

Coyeisunder-

§ 63 . Em ellertid b le f C o y e t upp ehå llen

handlingar

j fu llgörandet a f sitt uppdrag , därigen om

md hollän

^ ö r lo g sfa r ty g , som ho lländarne stä llt

dame.

september,

till hans förfogande för ö fverfarten , under

natten strandade på sandbankarne vid

Anholt och var nära a tt lida sk ep p sb ro tt.

Ur den ö g o n sk en lig a faran räddades han

först efter tre d agar a f e tt ko fferd ifartyg ,

som to g honom och hans sv it om bord .

D å vinden k a sta t om , kom d et hol-

ländska ö r lo g sfa r ty g e t lo s s från sandb an 

ken och fördes m ed d e om bord varande

lyck lig t tillbaka till Ö resund , och sedan

det åter b rag ts i sjövä rd ig t sk ick , a fs e g lad e

C oy e t m ed sin sv it till H o lland .

Så snart C o y e t an länd t till Am sterd am ,

försök te han att få ett kon fid en tiellt sam ta l

oktober,

med b orgm ä staren S im on van H oo rn . Men

denne ursku ldade s ig m ed a tt hans k o lle g e r

icke sku lle s e e tt sådan t sam ta l m ed blida

ögon och äfven om de ick e sku lle hafva

n ågo t därem ot, k omm e g en era lsta tern a a tt

upp taga illa, om C o y e t här i Am sterd am

började någon förrättn ing, innan han haft

företräde h o s dem . Men de danske

och brandenburgiske m in istrarne upprörde

himmel och jord för a tt hindra denna

audiens och b ra g te på tal, huru on åd ig t

de ho lländska sänd ebud en en g å n g b lifvit

m o ttagna a f konungen . H olländarn e voro

. v isserligen b e slu tn e a tt på allt sä tt mot-

arbeta konun gen a f S v e r ig e , m en an så g o

dock icke k lok t a tt upp träda som hans

öppne fiender, h varigen om d e allierade

skulle vinna stö r sta fordelen . A lla hollän-

darnes sträfvanden g in g o u t på tr y g g an d e t

a f handelsfriheten , hvilken sku lle bä ttre

tillg od o se s, om Sund et d elade s mellan

S v e r ig e och Danm ark , än om d e t komm e

att envä ld ig t b ehärskas a f d e t senare lan 

det, hvars trakasserier ännu ick e voro

glömda. F ö r ö fr ig t p a ssad e d e t icke att

a fv isa sändebud från en konung, för hvil- 1 6 5 9 .

ken man v ille med ia. C o y e t b le f s å 

lunda em o tta g en och g jo rd e infor g en era l

sta te rn a följande fram ställning: D e båda

november.

fo lk en s regerin gar hade för län g e sedan

in se tt fordelen a f vän skap mellan S v e r ig e

och H o lland och därför slu tit nämare for

bund allt under den förhoppn ing, att det

sku lle b lifva b eståndande. Men ob illighet

och e g e n n y tta hade h e tsa t folken mot

hvarandra. D enn a vänskap hade under

G u s ta f II A d o lf och Christina befästs genom

n ya allianser, som tr o g e t hållits a f Carl

Gustaf, hvilken ock så i en lighe t med hol-

ländarnes önskan vela t y tterligare sluta

e tt fordrag, ehuru d et sist ingångna ännu

i flere år hade gä lland e kraft. E tt sådant

fordrag hade på för repub liken formån liga

villkor a fslu tats i E lb in g och ratifikation där-

a f hade a f k onungen h itsk ickats. Men g e 

nom in triger a f v issa personer, hvilka icke

brukade så m y ck e t s e på fäderneslandets

välfärd som på eg en fordel och som hade

sin lust i att fiska i grum lig t vatten , hade

d e t komm it därhän, a tt i stä llet för a tt

ratificera fordraget hade holländarne be-

gä rt y tterliga re forklaringar a f å tsk illiga

punk ter. D e tta var i och för s ig orim ligt,

då fordraget ännu icke blifvit ratificeradt

och d essu tom sändebuden uppburit offici-

ellt erkännande för a tt de fu llgjort sitt värf

en lig t gifna instruktioner. K onungen hade

ick e d e sto m indre g å tt in på holländarnes

begäran , tro ts däraf vållad skada för hans

undersåtar. F ö r detta tillm o te sg å end eh ad e

konungen icke rönt annan tack, än att

holländarne på anstiftan a f danskarne for

k asta t alla k onun gen s erbjudanden, hvara f

man kunde an taga , att deras fordran på

y tterliga re förklaringar endast åsy ftade

e tt ku llkastande a f hela fordraget och att

de ick e längre vo re konungen s vänner

och bundsförvan ter. G enom att afsända

en flotta till D an z ig hade de y tter lig t

forsvårat en u pp g ö re lse med Polen . Å t

danskarne, som utan orsak anfallit S v er ig e ,

hade man lämnat allt m o jlig t understod ,

under det att, om man sam vetsgrann t

iak ttag it fordraget, man sku lle varit sk y l

d ig att hjälpa konungen a f S v er ig e . Em e l

lertid v ille konungen gärna tro, a tt en-

sk ildes intriger här sp ela t in och att