S_KonugCarlXGustafsBragderII

1659. icke borde hålla så strän g t på denna

kom pensation för T rondh jem , enär han

därför kunde få sk ad e e r sä ttn in g iand rap ro -

vinser, hv ilkas b e sittn in g sku lle garan te-

ras a f de tre staterna.

Hollåndarne stä lld e s ig sålunda afvi-

sande m o t C o y e ts fö r slag , men d e v isad e

sig å andra sidan ick e m era tillm ö te s-

gåend e m o t O tte K ra g och G o d sk e

Buchwald, hvilka k onu n g en a f Danm ark

afsändt för a tt m o ta rb eta C o y e t. D e ra s

plan g ick u t på a tt m ed å sid o så ttan d e

a f R o sk ild efred en såvå l som H a a gk on -

serten enda st så lä n g e an sä tta sv en sk a rn e,

att de sku lle n öd g a s återlåm na Sk ån e ,

att i den b lifvande freden alia a llierade

skulle inbegripas, de h o llånd ska hjälp-

trupperna åter uppb ringas till s e x tu sen

man sam t till k onun g en a f D anm ark

månatligen sku lle u tb eta la s tjugu tusen

thaler, hvarförutom trettio ö r lo g s fa r ty g

skulle stållas till hans fö r fogand e och under

hans komm ando. S å som säk erh et härför

sku lle danskarne lämna T rondh jem , Malmö

och Landskrona, så snart d e s sa p la tser

blifvit återerofrade, eller G lückstad t. Men

detta m ö tte m o tstånd från en g elsm änn en ,

som icke v ille tillåta ho llåndarne att

innåstla s ig vid E lb e eller Sund et, och

de framhöllo för ö frig t, a tt d etta var

en m o tså g e lse , då danskarne förut h e tsa t

hollåndarne m o t sv en sk a rn e förnäm ligast

a f det skål, a tt de a n så g o , a tt herra-

våldet på d e tta va tten ick e b o rd e komm a

i en hand, m en likvål yrk ad e på att

in loppet till Ö ster sjön sku lle b eh å r sk a s-

a f dem en samm e.

På sin fram stålln ing erhöh C o y e t en

tid dårefter e tt sk riftlig t sva r a f det

innehåll, att tidpunk ten nu v isser lig en

icke vo re låm p lig a tt bringa på tal de

gam la m isshå lligh eterna , då man bemö-

dade sig om a tt förnya den forna vån-

skapen, men i b etrak tand e a f a tt allt,

hvad hollåndarne h ittills fö retag it, u ttyd ts

sålunda, a tt de brutit m o t de gam la for

dragen , hvilka sv en sk a rn e därem ot tr o g e t

hållit, och h ela sku lden på d etta så tt

v å ltes på H o lland , ak tad e repub liken

nöd ig t att erinra om , a tt hvad sven skarn e

tillåtit s ig ick e heller hade varit i en ligh e t

med fordragen . D årefter omnåmndes,

S J Ä T T E

huru d ro ttn ing Christina, trots den for- 1

d ra g s en lig a sk y ld igh e ten att låmna hjålp

vid d et en g e lsk a k riget, vågra t detta

och ä fven förbjudit levererand et a f de

för H o lland s råkn ing i S v e r ig e g ju tna

kanonerna, hvarjåm te åfven å tsk illige

köpm än utan g iltig a skål tag its i fångs-

lig t forvar. Carl G u sta f hade ock så vid

d e t forstå samm an trådet med stånderna,

vid h v ilk et han var nårvarande, uppråk-

nat k onun garik e t S v e r ig e s bundsförvan-

ter och vånner m en dårvid med tystnad

fo rb igå tt H olland . Om ed ebart efter sitt

tilltråde till reg er in g en hade han såndt

till H o lland G u sta f Sparre, som dock

icke, så som bruk ligt var, haft några order

a tt förnya forbundet. O ch når hollåndarne

å sin sida anhållit om förnyandet dåraf,

hade konun gen svarat, att han ick e an såg

s ig hafva någon förp lik telse dårtill, sedan

hollåndarne slu tit forbund med Danmark.

V idare hade den sv en sk a flottan utkråft

en o sk å lig tull på Ö stersjön a f hollånd ske

undersåtar; deras såndebud hade m ot

sin vilja b lifvit i flere dagar kvarhållna i

L auenbu rg ; kurfursten a f Brandenburg

hade man sö k t formå a tt höja tullarne i

P reu ssen och för öfrigt g jort, hvad man

kunnat, för att bryta alliansen mellan

H olland och Danmark . Hollåndarne hade

ingalunda vela t om in tetgöra E lbingför-

d rag et, enda st b eg ä r t förklaringar dår-

öfver. U nd er sådana forhållanden, och

då sv en sk a rn e själfve förklarat, a tt det

gam la forbundet icke långre hade gål-

lande kraft, hade hollåndarne ak tat nöd ig t

och med sundt fornuft ö fverensstämm ande

a tt i forstå rummet s e på sina egn a intres-

sen och för d etta åndamål såndt en flotta

till D an z ig till skydd för denna stad , med

hvilken de stod o i förbund, och för att

tr y g g a sin handel. D e t var dem för

öfrigt icke obekan t, huru ifrigt drottn ing

Christina såvå l som konung Carl G u sta f

b em öd a t s ig a tt med Danm arks hjålp

sö k a u te stän g a hollåndarne från Ö ster 

sjön . Men då konungen a f Danmark

icke v e la t låna sitt öra dårtill, kunde

d et icke väcka någon förundran, att

hollåndarne gå fv o sitt stöd åt den, som

uppträdt som vän och bundsförvant, och

som nu svä fvad e i fara a tt m ista sin

B O K E N

647