S_KonugCarlXGustafsBragderII

638

S J Ä T T E B O K E N

Göteborg-, dit han sammankallat stän-

o /

derna. D å han icke kunde formå s ig att

utan kom pen sa tion aftråda T rondh jem ,

an såg han såk raste u tvag en att erhålla

sådan vara att med vap en i hand be-

m äk tiga s ig A k er shu s. Han befa llde dårfor

Harald S tak e att från Värm land gö ra

ett infall i N o r g e och Lars K a g g att

belågra Fredrikshald, men då den senare

icke kunde finna någon för anfall låm p lig

p lats och kylan d essu tom var gan sk a stark,

b le f intet a f b e ty d e ls e utråttadt.

Em ellertid fingo komm issarierna S c h e 

ring R o senh an e och B ielk e order att,

då man från danska sidan enda st sy n te s

sök a förhala fredsförhandlingarna, till-

sammans med m edlarne upp sä tta artik-

larne i en lighet med konun gen s forslag

sam t framhålla råttvisan a f hans sak.

Om medlarne sku lle för d étta åndamål

sakna fullmakt, sku lle de anmoda dem

att anskaffa sådan från sina principaler

och därefter sök a formå danskarne att

g å in på hvad som b eslu ta ts. Om k om 

m issarierna icke lyckades på denna våg ,

sku lle de hånskjuta saken till C o y e t

i H aag för att denne sku lle sök a vinna

hollåndarne, som voro den v ik tig a ste

parten i speiet. Artikeln om förbud för

fråmmande flottors in löpande i Ö stersjön

utan de båda konungarnes m edgifvande

sku lle komm issarierna hålla sträng t på,

då skyddandet a f detta h a f o str id ig t

tillkomm e de två konungarne, hvaraf

ock så följde, att ingen krigsflo tta utan

deras m edgifvande dår kunde få tilltråde.

D en , som komm e som vån, hade icke b eh o f

a f våpnade fartyg, då handeln vo re fri

och konungarne sörjde för d ess såkerhet.

D e t vore ju ock så a lldeles orim ligt be-

gårdt, att flottor i fien tligt sy fte till den

en e eller den andre konungen s nackdel

skulle insläppas i Ö stersjön . D årem o t

ville konungen m edgifva, att u tlåndska

krigsfartyg finge retrått i sv en sk a och

danska hamnar, för så vidt det icke

strede mot mellan konungarne ingångna

forbund.

I satisfaktion sku lle komm issarierna

fordra de danska ad e lsg od sen i Skåne,

hvilka voro konfiskerade på grund a f

adelsmånnens vågran att a flågga tro-

och hu ldh e tsed till k onun g en , eller ock i

en m iljon thaler i reda penn ingar. D e s s 

u tom b e g å rd e k onun g en A k er shu s med

tillhörande om råde sam t E g e r su n d och

dår n årb elågna L iste r s, M andals och Ne-

d en es sam t å fv en som d et lilla om råde i

h ä rtigd öm et B rem en , som kalias V erden ,

h va rem o t han v ille aftråda T rondh jem

och B ornho lm och fråntråda anspråken på

D e lm en h o r st, D ithm ar sch en och subsi-

dierna i kraft a f E lb in g fö rd ra g e t och

slu tlig en åfven an språken i Gu inea , då

d et erbjöd sv å r igh e te r för Danm ark att

återlåmna C abo C o r so , som råkat i

mohrernas hånder. K onu n g en b eg å rd e

åfven, a tt efter nuvarande g re fv en s a f

O ldenbu rg död tu llen på W e s e r sku lle

upphåfvas, hvartill ho llåndarne gårna ville

m edverka . M en om d etta ick e kunde

ernås, sku lle man å tno ja s ig m ed en

försäkran, a tt d enna tull ick e sku lle

ordnas till nackdel för s v en sk e und er

såtar. Om k onun g en ick e på annat så tt

kunde k omm a i b e sittn in g a f V erd en , ville

han köpa det. B land d e två tu sen ry ttare

och fotknek tar, som en lig t R o sk ild e fred en

sku lle till k onu n g en ö fverläm nas, v ille han

h e lst hafva sådane , som på F yn eller

annorståd es ta g its till fånga och varit i

dansk krigstjån st. D e i D anm ark vårfvade

fo tknek tarne sku lle å terlåm nas till sina

förre herrar, så v id t m ö jlig t vo re ; för

d öd e och förlupne kunde man ick e a fgifva

n å g on råkenskap . T ite l a f G ö te s k onun g

sku lle a f k onu n g en a f D anm ark få brukas,

m ed villkor a tt k onun g en a f S v e r ig e vo re

oförhindrad att bruka titeln N o r g e s k o 

nung. D e t sku lle stå k onu n g en fritt att

slop a de upp förda få stn in g sv erk en vid

K ronbo rg och annor ståd es i Danmark .

H å r tig en s a f H o ls te in a n g e lå g en h e te r

sku lle icke u pp taga s, förrän allt öfrigt

b lifvit afgjord t, på d et att, d årest freden

g in g e om in tet, icke an ledn ing sku lle

g ifva s a tt forfara m ed honom så som

fiende. V idare v ille k onun g en icke h elt

och hållet m o tså tta s ig B randenburgs

och P o len s inb egripand e i freden , hv ilk et

hollåndarne b eg å r t, om de sk ickad e sån-

debud för att utjåmna m ellanhafvande

strid igheter. T y eljes vo re d et ju ob illig t

a tt fordra a f honom , a tt han sku lle ingå