S_KonugCarlXGustafsBragderII

460

F E M T E B O K E N

1 6 5 8 . nister, som stad se hade en allians mellan a fse en d e vid h v em s om a f d en en e eller 1658.

Danm ark och Holland i tankarne.

andre b lifvit fo ro låm p ad , e lle r m o t hvil-

x —

i— — .en jcp e kom - ken a llian ser s lo to s , u tan a n s å g o en hvar

i G ottorp , dit han b eg ifv it s ig från F len s- g o n p r o te s ta n tisk fu rste, som v å g ad e

bürg, b e s lö t han, att darest danskarne stöd ja sv en sk a rn e e lle r till fu llo in såg

icke faste afseende vid den skrifvelse, som v ik ten a f a tt v idm ak th å lla S v e r ig e s ställ-

sk ickats till sändebuden i Köpenhamn , och n ing. A lla kurfu rstarn e s to d o p å sin

påskyndade afslutandet a f forhandlingarna, k o lle g a s , kurfu rsten s at B rand enbu rg , sida

sku lle man a f dem fordra ersä ttn ing för och vo ro b e n ä g n e a tt s tö d ja h on om , ja,

den skada, som drojsmålet vållat. Från den tanken var dem ick e främm ande att

Gottorp b e g a f s ig konungen till O ld e slo e ,

officiellt å terk a lla d e o fficerare, som tjänst-

där de fiesta regem en tena sammandragits g jo rd e i den s v e n sk a arm én .

för att dårifrån rycka vidare in i T y sk land ,

D å man så lunda var om g ifv e n a f h en 

så snart sakerna i Danmark b le fv eo rdn ad e.

der på alla håll, var d e t b a s t a tt p å lam p lig

Men då ankom underrättelse från K öpen - ort g å till strid m o t en , i sy n n e rh e t som

hamn, att danskarne fortfarande spjärnade man ick e kund e förlita s ig på n å g on hjalp

em ot, och att under tre veckor ingen sam- från Frankrike e ller E n g la n d , h va rtö ru tan

mankom st mellan de sven sk a sändebuden in tet krig kund e föras i T y sk la n d . I den

och danskarnes ombud ä g t rufn, då man h and else åter a tt d e s v e n sk a p rov in se rn a

ville afvakta O ve Juels återkom st. D e tta k omm e a tt anfallas a f R enden , sk u lle pro-

drojsmål b e to g konungen y tterligare till- te stan terna i sitt e g e t v ä lfö r s tä d d a in tr e s s e

fälle att någo t företaga och vållade ho- n öd g a s an slu ta s ig till sv en sk a rn e , då

nom stor skada.

saken o ck så m ed m era e fte r tr y ck sku lle

is juli.

D å med anledn ing häraf rädp lägn ing kunna b edrifvas. D a n sk a rn e h ad e ick e

med Gabriel Oxenstierna, Carl L ew en- drag it i b etän k and e a tt för T e r lo n an-

haupt, V ilhelm T aub e, Arvid Forbu s, tyda , a tt freden ick e lä n g e kun d e ä g a be-

K las T h o tt och Sch lippenbach hölls, kom stånd , och i b e tr ak tan d e d ä ra f b o rd e

man till det beslu t att stanna vid hvad man ick e län g r e tv e k a a tt g å till anfall

j ju li.

man i Gottorp enats om. I W ism ar fö- m o t dem , från h v ilk a fara h o ta d e , i syn -

re tog s med samma riksråd ny rädpläg- nerhet som för närvarande in g en annan

ning, hvarvid äfven Jakob de la Gardie hende kunde m ed u tsik t till fram gån g

och Erik S tenbock voro närvarande. T ill angripas. Så lunda h ad e k o n u n g en grun -

Danmark kom nu ytterligare, att Corfitz danskarne, hvartill o ck så n od en tv a n g

U lfeldt beråttat for S tenb ock , att i K open - honom . M en dårvid lå t m an s ig an g e la -

hamn rådplågats om ett ofverfall på g e t vara a tt m ed all h it framhålla, a tt

W rangel på Fyn , dår soldaterna lå g o det icke var n å g o t n y tt k r ig u tan en

spridde i många kvarter. Men d et m est fortså ttn ing a f d e t forrå, som dan sk arn e

vågande skålet for ett anfall på Danmark sjålfva borjat. På grund då ra f sk u lle man

var kejsarvalet och T y sk a R ik ets stånders kunna h o s T y s k a R ik e ts stånd er g o r a an-

rmba intresse for den oforrått från oster- sp r å k p å g a r a n ti,fo rd en h å n d e ls e k o n u n g e n

nes och brandenburgarnes sida, hvar- a f D anm ark och hans bund sfo rv an ter till

r konungen anfort k lagom ål. G enom afven tvrs k omm e a tt a h n infell i d e

tager saken

mit till ett så definitivt b eslu t om ny tt så som h end e , som v ä c k te o ch framkallade

i fornyadt

Danmark , att han icke åter och strid , hv ilka g iltig a o r sa k e r han ån kunde

öfvervagande.

r..

. .

åter grundade på saken . Medan han var föreb rm ga . D e t fanns for o f n g t ick e na-

förut anförda skäl för ett nytt krig m ed dade skä l a tt å ter g r ip a till v ap en m o t

n ågo t k riget i själfva v e rk e t ick e upphört, och