S_KonugCarlXGustafsBragderII

4 - 6 6

F E M T E B O K E N

1 6 5 8 . nens planer g in g o ut på att med an led 

n ing a f po lska k riget h etsa k onungen

m o t Ö sterrike, for att de med anslu tn ing

a f engelsm ännen måtte få så m ycke t friare

hånder i Flandern. D e hade o ck så i vå-

sen tlig mån litat på Rhen förbundet, hvar-

icrenom de sku lle hindra österrikarne fran

att sånda någon hjalp till Nederlånderna.

D e ssu tom tillkom , att de voro böjde for

fred med Span ien , hvaraf det föreföll, som

om alliansen med S v e r ig e icke vo re för

dem nöd van dig. Snart dårefter b le f det

ock så kåndt, att såndebuden icke hade

några order att afsluta en allians, utan

de skulle endast framstålla de hinder, som

förefunnos for Frankrike a tt inlåta sig

i e tt krig i T ysk land . S ed an dårefter de

april.

L ionne låtit forstå, att han icke var syn-

nerligen angelågen om en allians med

Sverige, förklarade Björnklou öppet, a tt

under sådana forhållanden hade konungen

endast två utvågar, an tingen a tt anfalla

Ö sterrike under forutsåttn ing a f en alli

ans med Frankrike eller ock , dårest frans-

månnen vågrade att ingå på en an tag lig

allians, förlika sig med Ö sterrike, så g o d t

sig göra låt. D å först sku lle Frankrike

komma att inse, a tt de släpp t tillfället

ur händerna för att hålla de österrik iska

vapnen från Nederlånderna. Infor d etta

uttalande kånde s ig de L ionne n ågo t

tveksam och afsånde till Paris en kurir,

till hvars å terkom st han upp skö t vidare

konferenser med Björnklou. Når d e ssa

sedan upp togo s, syn te s de L ionne be-

nägen för en allians med S v e r ig e , men

under förhandenvarande forhållanden kun

de icke freden brytas och krig föras i

T y sk a R iket, under hvilken benåmn ing

Österrike och konungariket Böhm en dock

icke vore att inbegripa. Skå let dårtill

var, att de fleste kurfurstarne och fur-

starne, katoliker såvål som protestanter,

latit forstå sitt m isshag med Ö sterrikes

brott mot fredsartiklarne och att de hade

planer på ett forbund med S v er ig e och

Frankrike till uppehållande a f fred och

för åvågabringande a f en råttfårdig val-

kapitulation. E tt sådant forbund skulle

blifva mycket menligt för Ö sterrikes in-

tressen och till gagn vid den blifvande

nk sd agen samt för öfrigt stäfja kejsarens

å re ly stnad och en sk ild a p laner. Sku lle 1658.

man d å rem o t an fa lla n å g o n a f T y sk a

R ik e ts sta te r , v o r e d e t a tt b efara , att

p ro te stan ter så v å l som k a to lik e r sku lle

o fv e rg å till d e t ö s te r r ik isk a p a rtiet och

S v e r ig e såvå l som F ran k r ik e inb landas

i e tt lån g v a r ig t o ch fa r lig t k r ig , om stån-

derna m ärk te, a tt man fö r e s la g it dem

ett forbund o ch dårv id drifvit g å ck med

dem . F ö r ö fr ig t, då d e k a to lsk a o ch p ro 

te stan tisk a m ak tern a allt sed an d e t sista

k r ig e t varit m y c k e t nåra samm an slu tna ,

vo re d et ick e lä tt a tt sk ilja d em å t för

att vinna d eras a n s lu tn in g till e tt forbund

m ed Frank rik e o ch S v e r ig e , då hår icke

re lig ion en kund e ta g a s till forevåndn ing .

D e s su tom framhöll d e L ion n e , a tt då

Frankrike h ad e k rig m ed S p an ien och i for

en ing m ed C rom w ell v ille fu llfölja sina

p laner i F landern , k und e d e t ick e u tan att

för m y ck e t sp littra sina k ra fter och utan

att slåppa d et g y n n sam m a tillfä llet a tt på

allvar an så tta S p an ien , nu fö r e ta g a ett

krig i T y sk la n d . H an a n s å g v idare, a tt Carl

G u sta f h ad e füllt g iltig a sk å l a tt anfalla

Ö sterrik e och a tt F rank rik e dårv id kunde

vara till n y tta , m en d e t lå g ick e i d e s s in-

tr e s s e a tt op erera i Ö s te r r ik e tillsamm an s

m ed S v e r ig e , såvå l a f d e sk å l som redan

anförts, som därför a tt d e fran ska trupper-

na då m å ste ta g a s ig v å g tv å r s ig en om

T y sk land , under d e t a tt sv en sk a rn e låttare

kunde in tränga i Ö s te r r ik e från P om 

mern. M ed e tt ord , d e L io n n e a n s å g icke,

att fransmånnen b o rd e fö r e ta g a e tt k rig

eller störa T y sk la n d s fred för n å g ra plat-

ser, som Ö ste r r ik e ånnu å g d e i E lsa s s .

E fter a tt ha fva an fört d e s s a synpunk ter

förklarade d e L ionn e, a tt k o n u n g en a f

FVankrike v o r e b en å g en a tt forhan dia

m ed S v e r ig e under tv å v illk o r, d e t ena

att Carl G u s ta f efter sina få fånga fö r sök

till förlikn ing m ed Ö s te r r ik e an fö lle det-

samma, hvarvid F rank rik e sk u lle i su b 

sidier låmna h onom en summ a p enn ingar,

d et andra a tt för den h å n d e ls e kurfurstarne

och de ö fr ig e furstarne d r o g e s ig undan

alliansen m ed FVankrike o ch S v e r ig e ,

som de likvål nu ty c k te s v ilja in g å på,

eller dårest d e efter a tt ha fva an slu tit

s ig till d en samm a sk u lle b r y ta den ,

sku lle man från b åda hå llen g r ip a till