207 / 554
-
197
-
B illed h u g g e r
WA LTH ER RU N E B E R G , Finland.
r i
edan
somung hade jag lyckan att tillbringa mina studieår
i
Köpenhamn och attlära känna dess borgare
K i
demest olika samhållsstållningar, genom den stora gästfrihet, som visades mig; och sedan har, under
et långt lif, den uppfatning jag då erhåll stadfäst och tilltagit i styrka. De stå högt i begåfning, åro varm-
hjärtade, trofasta, tjenstvilliga. Allvarliga i sin verksamhet, åro de glada och flärdfria i sittUmgänge. Med
den välvilja, som skapar deras lyckliga familjelif, omfatta de äfven främlingar och rotfästa derigenom, hos
honom denvarmaste tacksamhet och kärlek. Detta år, i korthet, min uppfattning af Köpenhamns borgare.
Rådhuset synes mig framställa den skönaste arkitektoniska bild af idén Köpenhamn.
Opdagelsesrejsende, Dr. phil. SVEN HED IN , Kommandør af Dbg., Stockholm.
O
M
också i Köpenhamn icke funnits en katt mer ån Kommandorerne Irminger och Hovgaard, skulle jag
åndå alltid långta dit. Men då jag nu dessutom har fiera goda venner i Köpenhamn och finner lifvet
därstädes i hög grad trefligt och uppfriskande, så år min långtan åndå större. Hvad spelar det sedan för
roil omhusen åro vackra eller fula - når minskorna åro hufvudsaken, och jag föredrager en ful stad med
älskvärda framför en grann stad bebodd af dödskallar. Lefve Köpenhamn!
Professor, Dr. phil. O T TO N O RD EN SK IÖ LD , Ridder af Dbg., Göteborg.
F
ör
oss
svenskar går ju vågen tili kontinenten öfver Köpenhamn, och sammalunda år Köpenhamn den
plats, der den skandinaviska odlingens trådar mötas från sina skilda banor. För mig kan Köpenhamn
aldrig stå som en ofvergångspunkt på vågen: från det sköna, det glada Köpenhamn, der man dock forstår at
arbeta så som ingenstådes i Skandinavien, gommer jag många af mina rikaste minnen, och den som skånkt
polarvårlden sit intresse vet att impulser till nya forskningar aldrig der skola saknas.
Forfatteren AUG . ST R IN D B E R G , Stockholm.
G
ERNA
skulle jag ha gått Er önskan till mötes och skrifva något om Köpenhamn, men jag kan icke; staden
sjelfår mig fremmande; når jag ser den, erinras jag om vånliga menniskor, som öppnat sina hem för
mig, men desa vilja helst stanna obemårkta. Nu från fjerran, når Ni leder mina tankar till Danmarks
hufvudstad, år jag sysselsatt med omlåsningen af Oehlenschlåger, och jag lefver i Danmark med hela min
själ, men jag kan icke få fatt i Köpenhamn, sådant det nu år. Hela det vackra Danska Landet ser jag med
forntids ögon, men Köpenhamn vill ses med Nutids, och dem saknar jag för tillfället.
Tag min ursåkt och tro på min goda vilja.
(Yderligere svenske Bidrag til nærværende Enquete fra Digterne Werner von Heidenstam og Daniel Fallström findes aftrykt
senere sammen med de øvrige poetiske Bidrag.)
Forhenværende norsk Statsminister J . LØVLAND , Storkors af Dbg., D.M. p. p.
J
EG kender København kun fra Gennemrejser. Den har altid gjort et rigt og tiltalende Indtryk og man
fristes til at forlænge Opholdet der. Indtrykket er endnu stærkere, naar man kommer til København paa
Hjemtur fra Udlandet, thi man føler ved Siden af alt andet, at man nærmer sig Fædrelandet.
Stortingspræsident CARL B ERN ER , Storkors af Dbg. p. p.
TV
et
er nu et halvt aarhundrede hengaaet, siden jeg første gang besøgte Kjøbenhavn. Det var i min
tidligste ungdom, men jeg har endnu en levende erindring derom. Senere har jeg gang paa gang, med
aars mellemrum, gjenseet byen med glæde og med stigende interesse; thi jeg har hver gang faaet et stærkt
indtryk af Kjøbenhavns raske og ærefulde udvikling paa alle omraader.
I én henseende er dog Kjøbenhavn uforandret: byen ejer nu som før en befolkning, inden hvilken
den fremmede altid er sikker paa at blive mødt med uskrømtet velvilje og elskværdighed.
Forh. Statsminister, kgl. norsk Gesandt i København, Dr. jur. & phil., Professor
GEORGE FRANCIS HAG ERU P , Storkors af Dbg. p. p.
P ) Ehar bedt mig sige noget om Kjøbenhavn. Jeg vilde da gerne fremfor alt kunne sige Dem, hvor meget
Kg holder af denne by. Men bedre end ved ord har jeg vel bevist dette i gjerning, nemlig derved, at jeg
iai valgt den til bosted for resten af mit liv, hvad jeg ikke kunde tænke mig at gjøre med nogen anden
by udenfor mit fædreland. Hvad det er, der gjør Kjøbenhavn så kjær for mig? Det er naturligvis først og
ørnst menneskene, som der er mere omgjængelige end de fleste andre steder i verden; sagde ikke allerede
m store landsmand Holberg, at Kjøbenhavn var den by, hvor menneskene „inkommoderede ham mindst ?
en ^ er °Sså byen selv — med dens mange snævre gyder og stræder og dens vide udsyn over en af
DANMARKS HOVEDSTAD
XXVI