146 / 401
F E M T E B O K E N
le underlättas, om man blott komme så
lånet, att dasf för sammankomsten blefve
bestämd. Om polackerna stållde sig af-
visande beträffande lejdebref för kosac-
kerna, skulle sändebuden framhålla, att
konuneen o-enom ett fordrag med dem
o
<~>
vore bunden att icke utan dem ingå
på några forhandlingar, samt att det för
republiken Polen själf skulle vara till for
del att lämna kosackerna tillträde, då nu
ett så godt tillfälle erbjödes för Polen
att få lugn. Satisfaktionen skulle man
icke ställa högre än till kuststräckan,
tullen, expektans p åhärtigdömet Preussen
med Pillau, Memel och Braunsberg i er-
sättning för wojewodskapet Kulm. Men
därest kurfursten af Brandenburg och
härtigen af Kurland skulle visa sig fient-
lige mot konungen, ville han göra an-
språk på alla deras provinser utan undan
tag, och hoppades han, att polackerna
skulle göra mindre svårighet härutinnan
än vid hans anspråk på polska Preussen,
då de aldrig ägt dessa provinser. Den
bekvämaste och snabbaste utvägen att
nå målet vore att snabbt och i tysthet
bedrifva forhandlingar med Polen, så
att intet därom nådde kurfurstens af
Brandenburg öron, och borde Schlip-
penbach, som icke lärt att bevara hem-
ligheter, icke ens få vetskap därom. För
öfrigt skulle konungens ankomst med
hela sin armé gifva icke ringa eftertryck
åt saken. Och drottningen af Polen, som
var missnöjd med Österrike såvål som
med Brandenburg, var icke obenägen
för en hemlig traktat. Till förandet af
dessa förhandlingar förordnades Gyl-
denklou med uttryckliga order att gå
mycket försiktigt till väga samt att fram-
förallt gifva noga akt på, att polacker-
nas fullmakter vore i tillbörlig ordning,
och taga reda på hvad slags folk po-
lackernas ombud vore. Om nämligen
fullmakterna icke skulle befinnas sådana,
att de gåfvo säkerhet för att Johan Ca
simir komme att hålla sina löften, vore
det att antaga, att polackerna önskade
förhandla endast för att utforska konung
ens planer. För att locka polackerna till
förhandlingsplatsen vore det bästa sättet
att ställa i utsikt för dem idel formånliga
forslag. Ty om de trodde, att de skulle 1
ställas inför oantagliga forslag, skulle de
i sitt fortviflade läge antingen komma
att ingå förlikning med moskoviterna eller
ock sluta sig närmare till österrikarne.
N11 skulle blotta ryktet om en samman-
komst drifva moskoviterna till fred med
Sverige, hvilket för Sveriges väl vore
af stor vikt. Konungen ansåg emellertid
icke klokt att helt och hållet lämna Preus
sen, ty man visste icke ännu, hvem som
komme att blifva konung i Polen efter
Johan Casimirs fränfälle. Det skulle då
nämligen kunna inträffa, att Preussen
fölle i händerna på en furste, som blefve
ännu besvärligare för Sverige än po
lackerna varit och skulle resa större
svårigheter att lämna ifrån sig denna
orättmätiga besittning. Hufvudsaken vid
förhandlingarna blefve därför konung
ens forklaring att vilja afträda Preussen
och ilendens forslag till satisfaktion där-
för. Konungen ansåg emellertid, att
under förhandenvarande forhållanden i
1
Polen fred med detta land mera hörde
till de fromma önskningarna, än att någon
grundad förhoppning därpä förefanns, men
hans förnämsta omsorger gingo alltid ut
på att skaffa sig och sitt rike lugn och
säkerhet. Därför ville han, att man und-
veke att beröra frågan om afträdandet
af Preussen och sökte tvinga fienden att
framkomma med forslag, som, om han
icke kunde antaga dem, befriade honom
från att afgifva ett bestämdt svar. Genom
denna fint skulle han undgå sina vänners
såvål som sina fienders ovilja, i händelse
desse skulle genomskåda hans plan be
träffande Preussen. Han befallde därför
sina sändebud att framhålla, huru viktigt
det vore för honom att nu och för fram-
tiden kunna känna sig trygg för polac
kerna, samt säga, att han icke kunde
afgifva någon forklaring, förr än han
fått kännedom om den satisfaktion, som
han hade att vänta af polackerna. Och
då polackerna voro allierade med några
af Sveriges kender, skulle det vara af
intresse att få vetskap om hvad de hade
i sinnet, om de icke ville gå med på
en rimlig fred utan ansätta konungen
med obilliga fordringar. Komme polac-
521